Elitserien

För bara några dagar sen var jag helt säker på att Frölunda var klara för slutspel. Dett trpdde man nog själva också och gick på en riktig mina mot Rögle.
Vad som mu KAN utspela sig är att man får stora darren och missar slutspel.
I morgon, tisdag möts Frölunda och Timrå. Modo möter Skellefteå i kväll och Luleå spelar mot Södertälje.
Om...alltså om Frölunda fortsätter med att vara "sämst när det gäller" och förlorar tisdagens match mot Timrå, medan Skellefteå och Modo vinnersina matchet, då har vi en tabellställning enligt nedan då två omgångar återstår.
Frölunda 75
Modo      73
Luleå      72
Timrå     71

I nästa omgång är det Skellefeå-Frölunda, Södertälje-Modo, Timrå-Djurgården och Rögle-Luleå.
Inte otroligt att Modo, Timrå och Luleå vinner sina matcher, medan Frölunda åkerpå däng mot ett Skellefteå som har att spela för 3:e - 4:e platsen.
Inför sista omgången på lördag ser då tabellen ut som nedan.

Modo      76
Frölunda 75
Luleå     75
Timrå     74

I sista omgången är det Frölunda-Djurgården, Modo-Rögle och Luleå-Timrå.

Frölunda möter ett DIF som slåss om 3:e platsen kan bli tjong men säg att det blir oavgjort-
Modo slår Rögle.

I sånt läge står Modo på 79, Frölunda på 76 och segraren mellan Luleå och Timrå går förbi Frölunda oberoende av vilket av lagen som vinner.

Kan bli en tabell som nedan:

Modo 79
Timrå 77
--------------------
Frölunda 76
Luleå 75

Vore inte helt fel! Men nu skall nog sägas att den avgörande matchen är Frölunda-Timrå. Skulle Timrå lyckas kriga till sig 3 poäng är det faktiskt helt öppet.

Fast tyvärr klarar nog Frölunda att ta de två poäng som man förmodligen behöver för att gå till slutspel.

Nästa vecka blir grym

Nu handlar det om hockey igen. Under nästa vecka avgörs vilka lag som går till slutspel.
Det börjar i morgon när Mdo har HV borta. På måndag är det Skellefteå hemma, torsdag har vi Södertälje borta och slutligen nästa lördag Rögle hemma.
Förutsättningarna är att man behöver ta en poäng mer än Luleå på de återstående fyra matcherna. Medan Timrå behöver ta två poäng mer än Modo och tre mer än Luleå.
Sett till de senate matcherna efter OS borde Modo i vart fall klara att ta nio poäng och då stanna på 77 poäng.
Jag tror att det räcker för att Modo skall klättra över slutspelsstrecket.
Jag tror då inte att det är någon fördel att vinna serien eller att bli tvåa. Att då få välja mellan att möta Frölunda eller Modo i kvartsfinal är nog som att välja mellan pest och kolera som det brukar heta.
Kommer Modo till slutspelet är jag övertygad om att det också blir final. Kommer man inte till slutspel harman bara sig själv att skylla. Så många katastrofmatcher man gjorde under hösten.

Ärtsoppa och pannkaka

Barnen växer upp till unga män och kvinnor. Fast man tycker ju förstås att det bara en kort tid sedan man hämtade och lämnade på dagis tvingas man nu inse att den tid när barnen är barn är rätt kort del av ens eget liv.
I vårt fall har vi nu två unga män.
Jon, som bor i Stockholm, går det ju ibland månader mellan träffarna, medan Johan som bor i Karlstad är det i varje fall varje vecka.
Jons frånvaro  har jag vant mig med. Kanske därför att han direkt efter studenten, först var i Bryssel några månader, sen ryckte in lumpen, för att därefter dra i väg till Australien i nästan ett helt år.
I praktiken har han efter studenten bara bott hemma i kortare perioder.
Jag har hunnit förstå att så kommer det att vara. Han har ett helt eget liv och ringer mest när han behöver goda råd.
Johan har sedan nåt år tillbaka egen lägenhet här i stan. Från Norrstrand, där han bor, och till oss i Tullholmsviken är det inte många kilometer.
Ändå börjar jag förstå att han också har sitt eget liv och behovet av mig minskar. Det skulle nog minskat ännu mer om inte det var för bilen, som han gärna vill låna de flesta dagar då han har hockey eller fotbollsträning. I Kil eller i Skattkärr. Men ändå kan det ju gå nån vecka utan att vi ses.
För några månader sen blev det så att jag bjöd honom på lunch på stan.
Eftersom det var en torsdag blev det ärtsoppa och pannkaka på Konsums lunchrestaurang Miro*.

Allt nog, den torsdagen tyckte vi var så trevlig att vi nu gjort det till en tradition. Ärtsoppa och pannkaka varje torsdag på Miro är något vi båda ser fram mot. Det blir ockå ett tillfälle att lite mer avspänt tala om vad som händer i hans liv och mitt liv. Om idrott och politik, om skola och jobb.
Idag kom vi också att tala om det just nu så aktuella städbidraget Rut.

Vi var rätt eniga om att det dels, var tur att inte vi hyrde in någon Rut, under hans och brorsans uppväxt i Skattkärr, men också det obegripliga i att skattebetalarna nu skall tvingas betala till till en j-a massa Rutor för att morsan och farsan tycker det är tråkigt att städa.
Då slog det mig. Tänk om vi då för en 12-13 år sedan hade haft möjlighet att begagna oss av en Ruta för att lösa vardagpusslet, då kanske jag inte heller hade tagit beslutet att minska min arbetstid utan istället tutat på som vanligt och ringt nån Ruta för att få hjälp med dammet.
Då hade jag missat den förmånen som det var att få tid till två grabbar, och deras kompisar, på väg mot tonåren.
Jag har visserligen aldrig ångrat beslutet att vara hemma mer, men det är först nu jag börjar förstå vad viktigt det var.
Min slutsats blir - bättre att lägga rutpengarna på en obligatorisk pappatid med barnen än grillkockar vid trädgårdspartyt.
Jag tror till och med att vi skulle ha ett bättre samhälle om vi hade mer närvarande fäder.

Johan - nästa torsdag klockan 12.00

*Jo den heter just Miro eftersom det i restaurangen hänger en tio meter lång originalmålning av den spanske konstnären Joan Miro. Det är nog inte alla Konsumrestauranger som skryta med det.



Hur man byter ord

Avdrag eller bidrag?

 För borgarna låter avdrag så mycket finare än bidrag. Men i statens kassa är det ingen skillnad. Därför använder jag konsekvent ordet bidrag eftersom det för användaren blir ett bidrag till plånboken.

Borgarna påstår ju också att ersättning från sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkringen är ett bidrag. Då känns det inte mer än rätt att kalla det så kallade Rutavdraget för ett bidrag.

Sedan 2006 har man lyckats försämra alla försäkringsersättningar men infört ett antal nya bidrag.

Vårdnadsbidrag och städbidrag exempelvis.

 

 


Vardagspusslet

Vardagspussel, det låter nästan lite gulligt, när Maud Olofson så ömt talar om människors vardagspussel. Med vardagspussel menas, vad jag kan förstå, det pusslande som innebär att man ska få tiden att räcka till för hem, barn, arbete och resor.

I vår familj har vi erfarenhet från ett sådant pusslande på rätt hög nivå.

Det har gått ett antal år sedan dess. Med två barn i förskoleåldern, två heltidsarbetande föräldrar, som därtill både är politiskt aktiva, med stor villa 1 mil utanför stan blev det inför varje vecka ett rätt avancerat pusslande som därtill ofta vållade stor irration oss emellan.

Det blev heller inte bättre när jag började som hotellchef i Sunne och pendlade 15 mil varje dag.

Men saken var ju den att vi hade valt detta själva och ingen hade tvingat oss.

Endag brast det emellertid. Vi båda insåg att vi inte kunde ha det så här. Barnen måste ha mat på bordet när de kom hem från skolan. De måste också skjutsas till olika aktiviteter, kläder behövde tvättas och huset städas.

Lösningen blev att jag gick ner på halvtid, med halverad lön. För oss var det ingen katastrof men det är klart att vi fick dra ner på en del av livets goda.  Mindre bil, kanske utlandsresa bara vartannat år, färre klädinköp och en hel del annat som kanske kunde undvaras.

På samma sätt är det givetvis är det för den högavlönade familjen på Lidingö. Om inte vardagspusslet fungerar kan det knappast ligga i skattebetalarnas intresse att behöva skjuta till skattepengar till en familj som håller sig med en BMW av senaste modell, stor villa i ett av Stockholm dyraste områden. Som kan unna sig både skidsemester i Alperna och sommar semester i Spanien, när man nu inte tar den egna båten ut i den bedårande skärgården.

Men liksom för oss är det ingen som tvingat dem. Det är fullt möjligt att den ene eller andra ”pusslaren” jobbar mindre för att få pusslet att gå ihop.

Man kan byta bilen till en Skoda, man kanske kan åka till Lofsdalen i stället för Alperna, Spanien kanske blir västkusten och bär det till riktigt kan man kanske bo i Fagersta istället för Lidingö.

Det är ens egna val och ingen tvingar dem, men det är fullständigt orimligt att skattebetalarna skall bidra till deras höga levnadsstandard (status) för att livet skall fungera.

Därför skall städbidraget tas bort. Skattebetalarnas pengar skall användas där de mest behövs och inte för att högavlönade familjer skall kunna behålla sin höga konsumtion.

I argumentationen sägs att de nu vita jobben blir svarta om inte bidraget finns kvar. Det är ett märkligt sätt att argumentera. Om behovet finns för vardagspusslet skall fungera köper man väl tjänsten utan statens bidrag. Det handlar om moral. Det är väl knappast så att dessa människor som nu anser sig behöva bidraget också kan tänka sig att köpa en stulen bil, bjuda på smuggelsprit vid lilla fredagsfesten eller planka in på Råsunda.

Jag missunnar ingen att ha det färdigstädat inför fredagsmyset eller ha en inhyrd grillkock vid sitt gardenparty i Marbella men rimligt är väl att man betalar själv.

Om ”grillkocksbidraget” tas bort tror jag ändå att minst hälften av de som nu jobbar med de så kallade hushållsnära tjänsterna kommer att jobba kvar.

Alla de andra kan göra insatser där de mer behövs, bland gamla och sjuka. Och till det finns det pengar kvar i statens kassa när bidraget tas bort.


Städbidraget blir valfråga!

Verkar som det så kallade städbidraget blir en valfråga. Nu börjar också mitt parti, eller i vart fall ett antal mer eller mindre kända debattörer och politiker, från vårt parti,  sväva på målet om avskaffande eller bibehållande. På nåt sätt känns det som att de som mest svävar på målet gör det utifrån nåt "medelklass/storstadsperspektiv"
Nyckelordet är kvinnans livspussel!
Sällan talas det om mannens livspussel, vilket  så fall betyder att man nu skall bortse från mannens ansvar för städning och annat hushållsarbete och att detta är ett bidrag till kvinnor för att deras "livspussel" skall gå ihop.
Men tydligen har kvinnor utanför storstaden inte lika stort behov av att få livspusslet att gå ihop.
Enligt SCB utnyttjas bidraget 100 gånger så mycket i Danderyd och Lidingö järmfört med exempelvis Filipstad och Åsele.
Det finns tre förklaringar till detta.
1. Kvinnorna jobbar mer i Danderyd eller har längre resor till och från jobbet jämfört medkvinnan i Filipstad.
2. Männen i Filipstad hjälper till mer i hushållsarbetet (vilket jag egenligen inte tror)
3. Kvinnor och män  Filipstad har inte råd att anlita städfirman även om man skulle vilja.

Ett argument som tillkommer är att bidraget skapar nya jobb.
Det kan man förstås förstå men dom jobben kommer ju i såfall enbart i de områden där man utnyttjar bidragen.
Då måste man ju kanske också fråga sig hur hög är arbetslösheten på Lidingö jämfört med i Åsele.

En slutsats av allt detta blir för mig att flytta statens bidrag till tjänster där de behövs.

Det kan väl knappast vara bland överklassvillorna på Lidingö (jo jag känner till dom eftersom jag varit brevbärare ute i Bo och Askrike)


Slaget om Västernorrland

I kväll är det repris på "slaget om Västernorrland"!
Timrå - Modo huvaligen!

Aktion skrämmas

I två tidigare blogginlägg har jag pekat på att borgarna (som nu inte vill kallas så, utan i stället för något mer obefläckat som "alliansen") försöker få det kommande valet till ett nytt kosackval.
Nu skräms man med Lars Ohly, tidigare var det ridande kosacker!
Men kan någon bli rädd för Lars Ohly?
Jag skräms mer av att all makt, både den politiska makten och den ekonomiska, ligger hos en liten klick rika människor med samma intresse.
Varför vill inte moderaterna redovisa vilka som står bakom det ekonomiska stödet till partiet.

Bidragsalliansen

Borgarna, eller rättare sagt, de fyra högerpartierna försöker att få det kommande valet att handla om jobb eller bidrag.
Vad jag kan finna har man inte tagit bort något av vad man kallar bidrag. Däremot har man infört bidrag för städning, gräsklippning och en massa annat. Ett bidrag som som nyttjas av 1 promille (1 på tusen) av medborgarna i ex. kommuner som Filipstad, Storfors och Åsele, medan det är sju procent av medborgarna i ex. Lidingö och Danderyd som får städhjälp.
I siffror innebär det att det är 3-4 personer i Åsele som får bidrag till städningen, medan det är mer än 2000 som utnyttjar bidraget i Danderyd. PÅ så vis slussas ännu mer av skattebetalarnas pengar till de rika.
Lägg därtill hur stor del av skattesänkningarna redan tidigare gått rakt ner i fickorna på de som absolut inte behöver pengarna.


Kosackval 2

I går skrev jag på facebook om att mina föraningar att kommande val skulle kunna bli ett nytt kosackval.Vad kosackvalet var kan ni läsa på ett annat inlägg från ifjol på bloggen.
Bakgrunden var att fyra galningar bland de borgerliga riksdagsledamöterna skrev en debattartikel i AB den 8 februari.
I denna påstod man, på fullt allvar, att Mona ville införa det Nordkoreanska kommunistiska systemet om de grön/röda vann valet.
Jag förstår att de borgerliga strategerna skickar fram fyra rätt okända riksdagsledamöter för att inte "statsmannen" Reinfeldt ska bli befläckad. Artikeln var av den arten att inte ens Nya Wermlands Tidningens ledarskribent skulle kunna föreställa sig att det fanns fler som han själv.
Jag är rätt övertygas att vi kommer att få mer av sådant,men inget som kan klistras på de borgerliga partiledarna.

Jag hoppas att vi kan fortsätta hålla det sakliga tonläge, so Mona gjorde i den senaste TV debatten.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag kan man glädjas att man höjer panten på aluminiumburkar med 100 procent. Den nya panten blir 1 krona.
Det innebär att vi får se färre burkar i naturen och fördubblade inkomster för de oförtröttliga burksamlarna.

Nu ska jag börja skriva igen!

Lite kortare och med mer bilder.
Ikväll blir det Linköping-Modo på PPV.
Kan bli ytterligare ett steg mot slutspelsstrecket

En bra helg!

En bra helg har förflutit.
1. Modo seger över Frölunda
2. Trevlig kväll med goda vänner
3. Återupptagandet av lite längdåkning på skidorna


Min morfar och Centerpartiet.


JA Holmgren 1888 - 1972

Fram till jag var 9 år bodde jag hos min morfar och mormor i den lilla byn Jansjö, som ligger ca sex kilometer från det något större samhället Backe, som i sin tur ligger i det som en gång hette Fjällsjö kommun, och som numera tvingas tillhöra Strömsunds kommun. Fjällsjö ligger dock inte i Jämtland utan i nordvästra Ångermanland.

Morfar, född 1888,  var jordbrukare med stort intresse för skog och mark, trädgårdsodling, biodling och samhällsfrågor.
Hans far var "invandrad" från Råstrand en ännu mindre by vid Vindelälven i nordligaste Västerbotten.

Eftersom byn mest bestod av småbönder, torpare, skogsarbetare och en annnan banarbetare kom de dominerande partierna att vara "demokratan" (Socialdemokraterna) och Bondeförbundet (nuvarande Centern)
Jag minns aldrig att morfar var aktiv i politiken, däremot i RLF, det som nu kastat om bokstäverna och heter LRF.

Men han läste noggrant tidningen Nord-Sverige, bondeförbundets dagliga länstidning på den tiden. Den s-märkta konkurrenten Nya Norrland såg jag aldrig innan jag flyttade till järnvägssamhället Långsele,  tio mil söderut.

Tiden gick,  i mitten av 50-talet flyttade jag som sagt till Långsele. Men mina rötter fanns alltid i Jansjö och det var alltid lika roligt då vi tog rälsbussen från Långsele till Jansjö.
Jag kom att älska vandringarna till boern (fäbodarna) och andra ställen tillsammans med min morfar.
När vi gjorde upp eld, och han kokade sitt kaffe, i en plåtburk, över den öppna elden.
Morfar blev änkling i början av 60-talet och bodde ensam kvar.
Jag blev så småningom politiskt aktiv och rätt snabbt SSU ombudsman i Ångermanland.
Under mina resor till våra klubbar i västra Ångermanland försökte jag alltid titta förbi hos min morfar.

Efter valet 1970 hade centerns partiledare Gunnar Hedlund, från Rådom, ersatts av en annan ångermanlänning, nämligen Thorbjörn Fälldin från Ramvik i den röda Ådalen.
(kan för övrigt tyckas märkligt att Maud är den tredje ångermanlänningen som partiordförande för centern)

1971 hände något i svensk poltik som ditintills hade varit omöjligt.
Den nye partiledaren Fälldin kallade till presskonferens tillsammans med högerledaren Gösta Boman och folkpartiets ledare Gunnar Helén.
Nu skulle den borgerliga samverkan komma att gälla.

När jag hösten 1971 vid något tillfälle besökte min morfar kom vi att prata politik. Något som, vad jag kan minnas, vi aldrig gjort tidigare.
Jag upplevde att han var mäkta stolt över att jag engagerat mig i politiken även om det inte var i hans parti.
Vi kom att tala om Hedlund, som han kände personligen, och om Fälldin. Vi talade om småfolk och storherrar. Om bolaga och småbönder.

Så yttrade han:
- Ja, nu fo ä nog bli demokratan i näste val, nu när bondeförbundet (centern) ha gått ihop vä högern.

Det blev tyvärr ingen röst från min älskade morfar på "demokratan". Han avled, 84 år gammal, den 26 november 1972. Idag precis för 37 år sedan och med mindre än ett år kvar till det riksdagsval där han skulle ha lämnat sitt bondeförbund till förmån för socialdemokraterna.
Han hade alltid sett bondeförbundet/centern som ett parti för småfolket som stod för landsbygdens folk och mot den bolagshöger som Moderaterna representerade.
Den bolagshöger som hade lurat av de små människorna skogen och som enligt honom representerade de rika.
Hur Centern hade kunnat gå ihop med dom var helt obegripligt. Det var ett svek!

När man idag ser att Centern, under Maud Olofssons ledning, blivit ett ultraliberalt högerparti känns det ju ändå bra att min morfar Jonas Alfred Holmgren aldrig behövde uppleva denna omvandling från ett parti för landsbygdens småfolk till ett parti för börsklippare och "bolagshöger"


INTE SÅ LÄTT

Att börja blogga igen har sina sidor. Det tog i vart fall minst fem minuter innan jag kom på hur jag kom in i min egen blogg.

Idag funderar jag över Centern. Nej jag är inte bekymrad, inte förvånad. Kanske bara skadeglad. Ett parti som så radikalt förflyttar sig från sina grundvärderingar, som C har gjort, kan inte annat än få problem.
Det behövs varken gamla eller nya moderater när Maud är i farten. Hon fyller snabbt rollen som högermorsa med ungefär samma politik som Thatcher en gång hade.
Mig förvånar det inte.
Redan på den tiden när jag kände henne (70-talet) var hon den mest högervridne av alla CUF:are som då fanns i Ångermanland (och det var rätt många) och hon hade redan då ett fruktansvärt "hat" mot svensk fackföreningsrörelse.
Men jag känner ju många centerpartister som är kloka omdömesgilla och som står för en pragmatisk "småfolksideologi" vart dom skall ta vägen i det centerparti som Maud håller på forma är svårt att förstå.


NYSTART!

Snart ett halvår sen jag skrev i min blogg. Känns som det börjar vara dags att ta tag i detta igen. Att sprida min "kloka ord" kanske till att börja med enbart till fyra, fem som brukar gå in och titta om jag tagit mig i kragen, men sen siktar jag på att komma upp i samma antal besökare som dom där som kan leva på sitt bloggande.
Håll i för snartr kommer jag igång.


RSS 2.0