Västerbotten

I helgen som var fick jag äntligen tillfälle att besöka Västerbotten igen. Det län där jag jobbade, som partiombudsman, mellan 1980 och 1985 och för övrigt stortrivdes.
Det har nu gått bra precis 24 år sedan vi flyttade från Umeå. Det är en lång tid, men ändå såg jag fram mot att få besöka den socialdemokratiska kongressen som anordnades i Lycksele och där min hustru var partistyrelsens representant.

Klart jag förstod att de flesta av mina gamla vänner i distriktet nu inte längre var aktiva, men några skulle det väl ändå vara. Visste förstås att Maggan fortfarande var kvar på partidistriktet och det var verkligt kul att träffa henne igen. I övrigt var nog inte mer än ett tiotal partivänner som jag var bekant med och som fanns på plats. Kommunalråden Lennart Holmlund i Umeå, Lilly Bäcklund i Lycksele och Bert Rune Dahlberg i Åsele. Före detta kommunalrådet och skogsombudsmannen Bert Olov Bäckman i Lycksele fanns där, liksom nu pensionerade Lennart Erixon. Distriktets ordförande KG Abrahamsson kände jag förstås, liksom Egon Eriksson från Norsjö, Ulla-Maj Andersson från Nordmaling och en handfull därtill. Roligast var kanske ändå att Henny Södermarks dotter kom fram och hälsade från Henny som fortfarande är aktiv men nu inte kunde vara med.
I övrigt blev jag imponerad över vår nye partisekreterare "Ibbe" när han höll sitt tacktal till kongressen när han nu tar plats i Stockholm. Hans tal var av Palmeklass!!
Imponerade blev jag också över att Västerbotten fortfarande har mer än 140 socialdemokratiska föreningar och har ökat medlemsantalet med 400 under året.
Tänkte att kanske .... kanske, har jag varit med och bidragit till att partiorganisationen är så stark i Västerbotten, för var det nåt jag gjorde under mina fem år i länet var det att jobba med partiets organisation. Förutom att läsa dikter då förstås, något flera påminde mig om. Blev riktigt sugen på att under kongressfesten få gå upp på scenen och läsa lite Birger Norman och Nicke Sjödin. Tyvärr hade jag inte mina slitna diktböcker med mig - annars vet man aldrig.

I vart fall var det väldigt roligt. Mindre roligt var väl att jag i Hällaström inte förstod att poliserna i Västerbotten också jobbar på söndagar och därför med laserkamera kunde mäta upp min hastighet till 80 km (- 3 km) blir 77 km på 50 sträcka.
Oförlåtligt - det finns ju skäl till att det är hastighetsbegränsning  om 50 km genom det lilla samhället. Detta kostade mig 3600 kronor. Kunde ha haft mycket roligare för dom pengarna, men det var ju också roligt att få besöka mitt gamla partidistrikt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0