Förnedring
Om inte annat behövs Foppa och ytterligare ett antal spelare för att vi skall slippa en förnedring som denna..
När det återstår 2 minuter står det 6-1 till LHC, det är förnedrande!!!
När det återstår 2 minuter står det 6-1 till LHC, det är förnedrande!!!
Foppa!!!
Foppa spelar säsongen ut i Modo. Det kan vara skillnaden mellan att hamna utanför slutspelet och gå till final.
Det finns många sura krönikörer och så kallade hockeyexperter som i stället tycker att han borde lägga av.
Varför då? Om han vill fortsätta, om han inte längre spelar för pengarna utan istället spelar för att det är så j-a roligt, skall han då tvingas lägga av bara för att kanske inte kommer upp i samma klass som tidigare. Men en Foppa på 75 procent kommer ändå vara en av elitseriens bästa spelare.
Nu tar vi höjd! Det är kanske det krönikörer i Jönköping, Linköping ... och Karlstad är rädda över. En Foppa i en semi kan vara skillnaden mellan himmel och helvete för båda lagen.
Det finns många sura krönikörer och så kallade hockeyexperter som i stället tycker att han borde lägga av.
Varför då? Om han vill fortsätta, om han inte längre spelar för pengarna utan istället spelar för att det är så j-a roligt, skall han då tvingas lägga av bara för att kanske inte kommer upp i samma klass som tidigare. Men en Foppa på 75 procent kommer ändå vara en av elitseriens bästa spelare.
Nu tar vi höjd! Det är kanske det krönikörer i Jönköping, Linköping ... och Karlstad är rädda över. En Foppa i en semi kan vara skillnaden mellan himmel och helvete för båda lagen.
Vilken nervpers!
Ikväll var det Västernorrlands derby. Modo mot Timrå. Det är ett riktigt derby tycker jag. I den tid när kvällstidningsjornalisterna kallar alla matcher för derby när lagen ligger mindre än 50 mil från varandra är det bra att det finns något som i vart fall kan liknas vi ett riktigt derby.
(läs om vad derby betyder) http://sv.wikipedia.org/wiki/Derby_(lagsport)
Timrå och Modo (Örnsköldsvik) kommer båda från Västernorrlands län. Det får man ju kalla är lite märkligt - alltså att det kommer två elitserielag från ett så pass litet län som Västernorrland. Befolkningsmässigt är det ju mindre än Värmland.
Tänk om Värmland skulle ha två lag i Elitserien. Som i en SM semi möts i "Slaget om Värmland" Det kommer aldrig att inträffa det kan jag lova.
Nu är Västernorrland lite underligt. Det består ju av två landskap, Medelpad och Ångermanland.
För de oinvigda så kommer Modo från Ångermanland och Timrå från Medelpad. Det finns t.ex. ett idrottsförbund, ett hockeyförbund och ett fotbollsförbund i vardera landskapet.
Man är fortfarande ångermanlänning och medelpading och man kan också vara västernorrlänning vid behov.
Eller varför inte "klyktattare" som vi kallades på den tiden vi hade länsbokstaven Y på bilen.
Kanske något att fundera på för värmlänningar som inte kan tänka sig att gå samman i en större region.
Men åter till matchen ikväll.
Efter att Timrå gått fram till 0-2 kunde Modo trots allt vända matchen till 3-2!!!
Det är lycka! I sista perioden kastades jag mellan hopp och förtvivlan. Det är märkligt hur engagerad man kan bli.
Tidigare under dagen försökte jag övertyga en av mina "Modo bekanta" (alltså en bekant som liksom jag är en riktig Modo fanatiker som finns här i Värmland) och som också har sina rötter i den ångermanländska skogen om att det trots allt finns hopp.
Han var betydligt mer pessimistisk än jag.
Men ´å andra sidan hade han inte sett den senaste matchen mot Brynäs, då Modo vann med 2-1.
Jag tyckte mig då se att det fanns en bättre inställning i laget än vad man visat tidigare.
Det visade man ju idag också när man inte la sig ner och tänkte på nästa match efter 0-2 underläge. Så har det ju varit bland annat i två matcher mot Skellefteå.
Tvärtom - nu visade man åter att det finns gott hopp.
Jag tror på semi!! Detta trots att man har så fruktansvärt svår att ut pucken ur den egna zonen ibland.
- För övrigt är Zacke en underskattad måvakt!
- Per Hållberg och Pierre Hedin är mil ifrån den klass man höll för en fyra fem år sen.
- Salle växlar mellan att vara lagets bästa och sämsta spelare på ett riktigt charmigt sätt. I vart i en match som ikväll. (2 mål)
- Niklas Sundström skulle till och med göra Niklas Wikegård till målkung.
Fortfarande har jag inte kunna släppa diskussionen om folkomröstning, som vi hade i mina kommunala engagemang tidigare i veckan.
Slutresultatet blev ju till slut att vi skall ha en folkomröstning i juni där vi vi skall rösta om skattenivån.
Jag måste tyvärr säga att jag i alla delar har samma åsikt som de borgerliga partierna redovisade i KS.
Att man vid mandatperiodens början skall besluta att ha en folkomröstning utan att veta vad man ska rösta om är för mej obegripligt. Folkomröstningsinstrumentet är så viktigt i det demokratiska samhället att det inte får missbrukas i nån ambition att vara mer demokratiska andra.
Åsikter om turbulensen i stadshuset har jag fått alla möjliga och omöjliga håll. Från personer som jag aldrig tidigare talat politik med och från partivänner.
Gemensamt har nästan alla åsikten att - "vi har valt politiker för att styra kommunen - gör då det"
Jag kan inte försvara den fars som vi visade upp i början av veckan.
På kort tid har vi nu gjort tre präktiga självmål i kommunpolitiken.
En måndag som alla andra...?
- Är Du med överallt du? - frågade min kollega här på Corner för ett tag sen. Givetvis var mitt svar nekande, men ibland börjar jag undra.
Idag måndag började min dag vid 6-tiden när min hustru lämnade huset för att ta tåget till besök i Hallstahammar och Kungsör.
Själv hann jag läsa igenom båda länstidningarna innan jag tog bilen upp till vårt företag Corner Vending AB, som har sitt kontor på Park 124 uppe på Kronoparken. Runt halvåtta hann jag ringa till Acke på Gerdins i Sollefteå som tillverkar vår automat, sedan skrev jag mail till GS på samma företag för att ändra på datum för vårt besök.
Klockan 09.00 var jag tillbaka nere på stan för att ha styrelsemöte och extra bolagsstämma i Visit Karlstad AB, där jag t.v är ordförande.
Vi avecklar nu det bolaget för att bilda ett nytt Visit Karlstad med fler och starkare ägare.
Efter detta hann jag gå igenom dagordningen med Anders D, som är ordförande i Visit Member, som har styrelsemöte på torsdag.
Väl slut på dessa möten blev jag kvar ett tag för att ringa och kolla om det var klart med ett telefonmöte jag lovat att arrangera och som gäller nåt helt annat.
Nu - hem för att hämta Johan som skall upp på universitet, men innan dess skall vi tömma hustruns bil, som står på en verkstad på Tormestad. Växellådan har pajat igen och nu skall den säljas till någon som kan förbarma sig över den.
Inser att Johan får ta bilen upp till universitetet om han först skjutsar mig till Stadshotellet på Rotarylunch.
Trevligt egoföredrag av genuin Karlstadpôjk som nyss blivit med i klubben.
Eftersom Johan nu har bilen får jag ta en buss upp till Kronoparken.
Först lite valberedningsarbete för Sparbanksstiftelsen Alfas räkning. Ringer till en kandidat som bekräftar att han är intresserad av uppdraget. Sen till ytterligare en som jag undrar över om hon vill sitta kvar en period till.
Sen möte med vårt teknikgeni Jörne om mikrovågsuppvärmningen i vår automat. Telefonmöte med Uvox i Tidaholm som tillverkar mikrovågsugnarna.
Kort samtal med vår VD i Värmlands Folkblad, där jag är v.ordf. där jag dels kollar om hon vill vara kvar i styrelsen för tidigare nämnda Sparbanksstiftelse, och dels hur det går med annonsförsäljningen för våra tidningar.
Sen gäller det Skattkärrs IF där jag är ordförande i valberedningen. Efter ett samtal med den andra ledamoten får jag mejladresser till alla ledare så jag kan skicka ut ett mejl om att de skall tipsa om presumtiva styrelseledamöter.
Efter samtal med Johan inser jag att jag får ta bussen ner till stan igen för att vi missförstått varandra och han nu är hemma med bilen.
Kvar är nu - ordförandemöte i kommunen, där jag är ordförande i ett kommunalt bolag.
Sen hinner jag förhoppningsvis med att åka till Friskis&Svettis för ett mycket kort gympass innan jag klockan 19.00 sätter mig framför TV:n hemma och ser Brynäs-Modo.
För övrigt - på Rotarymötet var de minst 5 personer som frågade hur det går med vårt företag Corner Vending AB och om vi har fått ut några maskiner ännu. Jag inser att jag måste skriva lite mer om Corner. Det är ju så att vi nu är på stort G!!
Gå gärna in på www.corner.se
Idag måndag började min dag vid 6-tiden när min hustru lämnade huset för att ta tåget till besök i Hallstahammar och Kungsör.
Själv hann jag läsa igenom båda länstidningarna innan jag tog bilen upp till vårt företag Corner Vending AB, som har sitt kontor på Park 124 uppe på Kronoparken. Runt halvåtta hann jag ringa till Acke på Gerdins i Sollefteå som tillverkar vår automat, sedan skrev jag mail till GS på samma företag för att ändra på datum för vårt besök.
Klockan 09.00 var jag tillbaka nere på stan för att ha styrelsemöte och extra bolagsstämma i Visit Karlstad AB, där jag t.v är ordförande.
Vi avecklar nu det bolaget för att bilda ett nytt Visit Karlstad med fler och starkare ägare.
Efter detta hann jag gå igenom dagordningen med Anders D, som är ordförande i Visit Member, som har styrelsemöte på torsdag.
Väl slut på dessa möten blev jag kvar ett tag för att ringa och kolla om det var klart med ett telefonmöte jag lovat att arrangera och som gäller nåt helt annat.
Nu - hem för att hämta Johan som skall upp på universitet, men innan dess skall vi tömma hustruns bil, som står på en verkstad på Tormestad. Växellådan har pajat igen och nu skall den säljas till någon som kan förbarma sig över den.
Inser att Johan får ta bilen upp till universitetet om han först skjutsar mig till Stadshotellet på Rotarylunch.
Trevligt egoföredrag av genuin Karlstadpôjk som nyss blivit med i klubben.
Eftersom Johan nu har bilen får jag ta en buss upp till Kronoparken.
Först lite valberedningsarbete för Sparbanksstiftelsen Alfas räkning. Ringer till en kandidat som bekräftar att han är intresserad av uppdraget. Sen till ytterligare en som jag undrar över om hon vill sitta kvar en period till.
Sen möte med vårt teknikgeni Jörne om mikrovågsuppvärmningen i vår automat. Telefonmöte med Uvox i Tidaholm som tillverkar mikrovågsugnarna.
Kort samtal med vår VD i Värmlands Folkblad, där jag är v.ordf. där jag dels kollar om hon vill vara kvar i styrelsen för tidigare nämnda Sparbanksstiftelse, och dels hur det går med annonsförsäljningen för våra tidningar.
Sen gäller det Skattkärrs IF där jag är ordförande i valberedningen. Efter ett samtal med den andra ledamoten får jag mejladresser till alla ledare så jag kan skicka ut ett mejl om att de skall tipsa om presumtiva styrelseledamöter.
Efter samtal med Johan inser jag att jag får ta bussen ner till stan igen för att vi missförstått varandra och han nu är hemma med bilen.
Kvar är nu - ordförandemöte i kommunen, där jag är ordförande i ett kommunalt bolag.
Sen hinner jag förhoppningsvis med att åka till Friskis&Svettis för ett mycket kort gympass innan jag klockan 19.00 sätter mig framför TV:n hemma och ser Brynäs-Modo.
För övrigt - på Rotarymötet var de minst 5 personer som frågade hur det går med vårt företag Corner Vending AB och om vi har fått ut några maskiner ännu. Jag inser att jag måste skriva lite mer om Corner. Det är ju så att vi nu är på stort G!!
Gå gärna in på www.corner.se
Helg på Finnskogen
Lördagmorgon åkte hustrun och jag till vårt torp på Finnskogen. Under eftermiddagen vräkte snön med kombinerat med ihållande vindar från nordost.
Detta slutade med att vi efter en sväng till svärmor i Bograngen var det omöjligt att köra upp bilen till Skräddarstugan, som den heter. Vinden hade sett till att det var nästan meterhöga drivor vid Mattila. Vi fick lämna bilen och pulsa de 500 meter som det är från vägen till stugan. Skräddarstugan ligger för övrigt en bra bit över 500 meter över havet. Det är högt häruppe på Finnskogen.
Eftersom jag här inte kunde se Modos match mot LHC (lika bra det) så eldade jag upp i bastun. Där satt jag och la på vedträd efter vedträd i bastukaminen. Ljuset enbart från fotogenlykta och två stearinljus (vi har ingen el i fjöset där bastun nu finns) Avbröt två gånger för att kasta mig ut i nysnön, in i bastun igen och efteråt en öl och en värmländsk ölkorv från Konsum.
Nu på morgonen hade Bertil från Lisastugan plogat så jag kunde gå till vägen och hämta bilen.
Snöovädret har nu lagt sig och vi måste dra åter till Karlstad för att Berit ska försöka ena viljorna kring en folkomröstning som vi i majoriteten tydliggen tänker ha på försommaren!!!!! Synd jag hade gärna stannat en dag till.
Skräddarstugan i vinterskrud
Detta slutade med att vi efter en sväng till svärmor i Bograngen var det omöjligt att köra upp bilen till Skräddarstugan, som den heter. Vinden hade sett till att det var nästan meterhöga drivor vid Mattila. Vi fick lämna bilen och pulsa de 500 meter som det är från vägen till stugan. Skräddarstugan ligger för övrigt en bra bit över 500 meter över havet. Det är högt häruppe på Finnskogen.
Eftersom jag här inte kunde se Modos match mot LHC (lika bra det) så eldade jag upp i bastun. Där satt jag och la på vedträd efter vedträd i bastukaminen. Ljuset enbart från fotogenlykta och två stearinljus (vi har ingen el i fjöset där bastun nu finns) Avbröt två gånger för att kasta mig ut i nysnön, in i bastun igen och efteråt en öl och en värmländsk ölkorv från Konsum.
Nu på morgonen hade Bertil från Lisastugan plogat så jag kunde gå till vägen och hämta bilen.
Snöovädret har nu lagt sig och vi måste dra åter till Karlstad för att Berit ska försöka ena viljorna kring en folkomröstning som vi i majoriteten tydliggen tänker ha på försommaren!!!!! Synd jag hade gärna stannat en dag till.
Skräddarstugan i vinterskrud
Clintan lever och Modo kan göra mig sjuk!
I går, torsdag hände något som aldrig hänt förut!
Jag stängde av TV:n där Skellefteå var på god väg att åter förnedra Modo och gick på bio istället.
Har aldrig tidigare kunnat tänka tanken att när jag som nu äntligen har fått möjlighet att via Canal+ se alla Modo:s matcher skulle stänga av och i stället gå på bio förrän just igår.
Det började med att min älskade hustru ringde och talade om att hon kom hem med åttatåget och lite försynt undrade om jag kunde tänka mig att vi skulle gå på 9-bion för att se Clint Eastwoods senaste film - Changeling.
Mitt svar var förstås att Modo spelar ju mot "Skelet" ikväll så det är knappast tänkbart. För att ändå inte låta alltför ointresserad (jag hade ju tidigare sagt att jag ville se just den filmen) så la jag till
- ja förstås om Modo skulle ligga under med en fyra, fem noll då kan vi gå.
Men detta var ju förstås egentligen bara ett sätt att ge henne lite hopp för i verkligheten trodde jag ju inte ett dyft på det scenariet.
Klockan åtta kom hustrun hem och ropade till mej uppe på vår tredje våning.
- Hur går det?
- Jo - dom ligger under med 2-0 just nu, men det här kan dom vända.
Ja va bra säger hustrun och ställer förmodligen in sej på en hemmakväll med allsköns pyssel.
Rassel, rassel så står det 4-0 till "Skelet" och jag gör det jag aldrig gjort förut. Stänger TV:n går ner till hustrun, tar på mej rocken och säger
- Nu går vi på bio!
Changeling en fruktansvärt bra film, som dessutom kallar sig för en sann historia, men jag gissar att den med tanke på den debatt som just utspelar sig i Sverige borde kalla sig "baserad på en sanna historia"
Alltnog - 2,5 timmes film som aldrig släpper taget. Den är välgjord (får Wallander filmerna att verka vara som om dom var gjorda av barn med videokamera) denär starkt gripande - mycket tack vare Angelina Jolie som visar hur bra hon är när hon får en roll som den ensamstående mamman att sätta tänderna i. Berättelsen utspelas långa stunder i hennes ständigt skiftande ansikte och det är en storartad uppvisning att ta del av.
Jag skall inte föregripa ert kommande biobesök.
För mej är det en given 5 !!
Så till Modo då. När vi kom hem från biobesöket en sådär kvart före midnatt tryckte jag ändå igång TV:n för att få slutresultatet. Märkligt var att då hade reprisen på matchen börjat och jag kom in i slutet av matchen 5-0 !!!!!
Illa riktigt illa, jag mår illa. Vad är det som händer med det lag, fyllt av stjärnor, och som står mej så nära?
Jag har en teori, som jag tror är så god som någon annan.
Efter rätt många år som ledare-tränare inom både ungdomshockeyn och ungdomsfotbollen såg jag många gånger hur bättre lag på pappret fick stryk av lag som egentligen inte borde ha en chans.
Vilja slår klass brukar man säga.
Jag tror att Modo:s remarkabla tabellplacering handlar just om detta.
Man började seriespelet rätt normalt sen i slutet av oktober, innan landslagsuppehållet, vann man tre raka och gjorde på dom matcherna 13-1. Då var dom kungar! Trodde dom förmodligen själva också! Inledde efter uppehållet med 7-0 förlust mot Djurgården. Djurgården!!!!.
Sen rasade man från första plats till näst sista innan man tog sig i kragen, kom igen med fyra raka. Ja då var man ju kungar igen som bara behövde spela på 80% för att vinna.
Man måste begripa att inget lag i elitserien, ingen spelare kan spela på mindre än 100% i varje match, i varje byte, i varje situation.
Det är dags för Modo spelarna att inse det.
Den här helgen åker jag och husrun till vårt torp i Finnskogen. Modo möter Linköping den matchen kommer jag inte att se.
Istället blir det vedeldad bastu, brasa i kaminerna och en god bok.
Bli fadder!
I nästan 20 år har vår familj varit fadder genom SOS Barnbyar. Vårt fadderbarn, som nu lämnat barnbyn i Algeriet är föräldralös och har bott i barnbyn nästan hela sitt liv. Han heter Malek och har nu utbildat sig till byggnadssnickare.
Tyvärr är hans språk franska och ingen i vår familj är någon hejare på på detta.
Trots det har vi kunnat haft vissa kontakter med honom och på engelska fått regelbunden information från hans by.
Att vara fadder är ett bra sätt att göra en påtaglig insats för barn och ungdomar som annars kanske (troligtvis) far väldigt illa.
Nu när Malek har vuxit upp har jag själv bestämt att jag skall göra en annan insats.
Genom WWF (Världsnaturfonden) har jag blivit isbjörnsfadder!!!.
Isbjörnen är i stor fara. Klimatförändringarna, som gör att isarna smälter, tillsmman med tjuvjakt gör att rasen är strakt utrotningshotad.
Inte så att det går att jämföra att vara fadder till en liten människa och en stor isbjörn, men för de små människorna blir det nu Rädda Barnen och för djuren en isbjörn
BLI FADDER DU OCKSÅ!
(klicka nedan)
http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1193050
https://www.sos-barnbyar.se/Stod-oss/bli_fadder/Pages/default.aspx
https://www.rb.se/geengava/pages/geengava.aspx
Fjällräven Classic
I går anmälde jag mig själv och mina två söner till årets upplaga av Fjällräven Classic. Ett faktum som min Jon, student i Stockholm, kommenterar på sin blogg (http://www.pyn.blogg.se/) med följande:
"Jag tänker mig att man går en massa, stannar och lägger upp ena benet på ett stenröse, spejar ut över fjällen, kollar bak på de andra, flinar och säger "Jodå, lite jobbigt är det" och sen forsätter gå en massa"
Jojo - det tar ett tag innan man hajar hur pass tufft det är att vandra 11 mil i fjällen. Det värsta är kanske att mina söner inte tror mej när jag försöker förklara.
- äsch, vi är unga, du farsan du är snart pensionär men vi lovar att inte gå i från dej, låter det.
Men det kanske inte enbart orken som är avgörande, till stor del att det förträningen. Under våren och försommaren mil efter mil i de nya kängorna är nåt att rekommendera.
Tänkte sätta in lite smakprover från förra årets Classic, som min hustru och jag gick.
Observera att det inte är någon av våra fötter, bara ett att studera för Jon
innan han "stannar och lägger upp ena benet på ett stenröse, spejar ut över fjällen"
.
"Jag tänker mig att man går en massa, stannar och lägger upp ena benet på ett stenröse, spejar ut över fjällen, kollar bak på de andra, flinar och säger "Jodå, lite jobbigt är det" och sen forsätter gå en massa"
Jojo - det tar ett tag innan man hajar hur pass tufft det är att vandra 11 mil i fjällen. Det värsta är kanske att mina söner inte tror mej när jag försöker förklara.
- äsch, vi är unga, du farsan du är snart pensionär men vi lovar att inte gå i från dej, låter det.
Men det kanske inte enbart orken som är avgörande, till stor del att det förträningen. Under våren och försommaren mil efter mil i de nya kängorna är nåt att rekommendera.
Tänkte sätta in lite smakprover från förra årets Classic, som min hustru och jag gick.
Observera att det inte är någon av våra fötter, bara ett att studera för Jon
innan han "stannar och lägger upp ena benet på ett stenröse, spejar ut över fjällen"
.
Ingen ny hockeyhöjdare
I lördags blev det tvärstopp mot Djurgården. När det stod 3-0 kände både jag och min "medtittande" son Johan att det var här var kört. Visserligen gick man upp till 3-2, och där stod matchen och vägde ett tag men när DIF gjorde 4-2 var det kört.
Sluresultatet 5-3. Alltså tvärstopp!
Söndagen blev ju bland annat av detta skäl ingen höjdare.
Men vädret halv storm och snö i luften.
Glädjeämnet var istället att jag och min hustru fick en hel dag tillsammans. Första sen nyårsdagen.
Den slutade med ett biobesök. Det blev den nya Wallander-filmen "Hämnden", detta eftersom vi egentligen ville se Clint Eastwoods "Changeling" men då den bara gick 21.00 och dessutom är 2,5 timmar lång fick det bli Wallander.
Och tyvärr ... ingen höjdare direkt. Jag tycker alla Wallander filmer nu är förutsägbara. Vem som skulle vara mördare i den här filmen var ju inte så svårt att räkna ut bara på dess namn "Hämnden". Inte var det i allafall ett gäng arabiska karikatyrer som Säkerhetspolisen trodde. Att sedan Christer Henriksson, som Wallander, mest bara stönar, pustar och stammar gör ju inte filmerna bättre. Kan ju inte låta bli att jämföra med Peter Haber som Martin Beck han är ju en höjdare i jämförelse med Henrikssons Wallander.
Då Johanna Sällström, som spelade hans dotter, nu inte finns i livet påminns man nu bara om henne med ett foto på skrivbordet.
Rollfiguren Stefan Lindman, som i Wallander filmerna var motsvarigheten till Beck filmernas mer kände Gunvald Larsson, alltså hård och tuff, tog ju sitt liv i den förra filmen "Hemligheten. Ola Rapace blev därmed befriad från något som blev allt mer stereotypt och förutsägbart.
Dom figurerna, alltså Wallanders dotter Linda och kriminalinspektören Stefan Lindman, ersätts nu av två nyexaminerade unga poliser. Nina Zanjani (känd från "Se upp för dårarna") fick redan i första filmen stort utrymme ock kommer nog att tillåtas att växa i sin roll i kommande hundra??? Wallander filmer. Men egentligen borde det nog inte spelas in en enda Wallander film mer.
Meningen var ju nu inte att jag skulle skriva en filmrecension, utan mer byggde på att jag inte kunde låta bli att rekommendera er att inte lägga ut 95 spänn på Wallander. Köp iställer en pocketbok av Henning Mankell och läs om Wallander. Så himla mycket bättre.
Ikväll blir det att zappa mellan LHC - FBK och Idrottsgalan, den enda gala jag har tålamod att se.
Sluresultatet 5-3. Alltså tvärstopp!
Söndagen blev ju bland annat av detta skäl ingen höjdare.
Men vädret halv storm och snö i luften.
Glädjeämnet var istället att jag och min hustru fick en hel dag tillsammans. Första sen nyårsdagen.
Den slutade med ett biobesök. Det blev den nya Wallander-filmen "Hämnden", detta eftersom vi egentligen ville se Clint Eastwoods "Changeling" men då den bara gick 21.00 och dessutom är 2,5 timmar lång fick det bli Wallander.
Och tyvärr ... ingen höjdare direkt. Jag tycker alla Wallander filmer nu är förutsägbara. Vem som skulle vara mördare i den här filmen var ju inte så svårt att räkna ut bara på dess namn "Hämnden". Inte var det i allafall ett gäng arabiska karikatyrer som Säkerhetspolisen trodde. Att sedan Christer Henriksson, som Wallander, mest bara stönar, pustar och stammar gör ju inte filmerna bättre. Kan ju inte låta bli att jämföra med Peter Haber som Martin Beck han är ju en höjdare i jämförelse med Henrikssons Wallander.
Då Johanna Sällström, som spelade hans dotter, nu inte finns i livet påminns man nu bara om henne med ett foto på skrivbordet.
Rollfiguren Stefan Lindman, som i Wallander filmerna var motsvarigheten till Beck filmernas mer kände Gunvald Larsson, alltså hård och tuff, tog ju sitt liv i den förra filmen "Hemligheten. Ola Rapace blev därmed befriad från något som blev allt mer stereotypt och förutsägbart.
Dom figurerna, alltså Wallanders dotter Linda och kriminalinspektören Stefan Lindman, ersätts nu av två nyexaminerade unga poliser. Nina Zanjani (känd från "Se upp för dårarna") fick redan i första filmen stort utrymme ock kommer nog att tillåtas att växa i sin roll i kommande hundra??? Wallander filmer. Men egentligen borde det nog inte spelas in en enda Wallander film mer.
Meningen var ju nu inte att jag skulle skriva en filmrecension, utan mer byggde på att jag inte kunde låta bli att rekommendera er att inte lägga ut 95 spänn på Wallander. Köp iställer en pocketbok av Henning Mankell och läs om Wallander. Så himla mycket bättre.
Ikväll blir det att zappa mellan LHC - FBK och Idrottsgalan, den enda gala jag har tålamod att se.
Hockeyhöjdare 3
Måste faktiskt påstå att januari börjat bättre än vad både november och december någonsin förmådde leva upp till.
Fjärde raka, fyra segrar av fem möjliga efter jul.
Modo - Brynäs 2-1 alltså!
För en som fortfarande inte kan byta hjärta, trots nu snart 25 år i Karlstad och därtill nu 10 år i FBK:s ungdomsverksamhet, är fortfarande Modo en lidelse.
Klart jag också håller på FBK, men inte i matcher mot Modo.
Jag har goda vänner, som nästan ifrågasätter hur jag kan få vara verksam i FBK och samtidigt hålla på Modo.
Den frågan skall naturligtvis inte ställas till mig. Det måste ju ändå vara så att man tycker sig ha nytta av det jag hjälper till med.
För övrigt - när mina FBK vänner ifrågasätter hur jag kan hålla på Modo efter dessa 25 år i Karlstad, brukar jag ställa motfrågan om dom skulle börja hålla på Modo om dom flyttade till Ö-vik, eller HV om dom flyttade till Jönköping???
Ja än har jag inte träffat på nån som skulle byta lag bara därför man rört på bopålarna.
Det hedrar ju dom, för vad är det för FBK supportrar som så lätt skulle byta lag?
Att hålla på ett lag är lidelse, så dåligt som man kan må efter en förlust... och så j-a bra det känns med fyra raka segrar.
Glömde - jag är ju faktiskt medlem i både FBK och Modo - dessutom i värmländska Degerfors IF. Heja röda-vita laget!
Fjärde raka, fyra segrar av fem möjliga efter jul.
Modo - Brynäs 2-1 alltså!
För en som fortfarande inte kan byta hjärta, trots nu snart 25 år i Karlstad och därtill nu 10 år i FBK:s ungdomsverksamhet, är fortfarande Modo en lidelse.
Klart jag också håller på FBK, men inte i matcher mot Modo.
Jag har goda vänner, som nästan ifrågasätter hur jag kan få vara verksam i FBK och samtidigt hålla på Modo.
Den frågan skall naturligtvis inte ställas till mig. Det måste ju ändå vara så att man tycker sig ha nytta av det jag hjälper till med.
För övrigt - när mina FBK vänner ifrågasätter hur jag kan hålla på Modo efter dessa 25 år i Karlstad, brukar jag ställa motfrågan om dom skulle börja hålla på Modo om dom flyttade till Ö-vik, eller HV om dom flyttade till Jönköping???
Ja än har jag inte träffat på nån som skulle byta lag bara därför man rört på bopålarna.
Det hedrar ju dom, för vad är det för FBK supportrar som så lätt skulle byta lag?
Att hålla på ett lag är lidelse, så dåligt som man kan må efter en förlust... och så j-a bra det känns med fyra raka segrar.
Glömde - jag är ju faktiskt medlem i både FBK och Modo - dessutom i värmländska Degerfors IF. Heja röda-vita laget!
Nytt kosackval?
Om två år kommer vi att få ett nytt kosackval!
Om någon undrar över vad kosackvalet var för något så brukar valet 1928 för just kosackvalet. Sverige stod i brytningstid
Deras budskap gick ut på att skrämmas. Valaffischerna pryddes just av svartmuskiga kosacker som kom ridande genom eld och rök, slet barnen ur mödrarnas händer, tog arbetarnas pengar och som det antyddes göra Sverge till en kommuniststat. Nedanstående citat är från de affischer som man använde
DU som röstar på "ARBETAREPARTIET" röstar för beslagtagande av enskild egendom, DU blir av med dina sparade
Envar som röstar på "Arbetarepartiet", röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall - Allmänna valmansförbundet DU som röstar på "ARBETAREPARTIET" röstar för beslagtagande av enskild egendom, DU blir av med dina sparade
pengar - Allmänna valmansförbundet
Om någon undrar över vad kosackvalet var för något så brukar valet 1928 för just kosackvalet. Sverige stod i brytningstid
Deras budskap gick ut på att skrämmas. Valaffischerna pryddes just av svartmuskiga kosacker som kom ridande genom eld och rök, slet barnen ur mödrarnas händer, tog arbetarnas pengar och som det antyddes göra Sverge till en kommuniststat. Nedanstående citat är från de affischer som man använde
pengar - Allmänna valmansförbundet
pengar - Allmänna valmansförbundet
Sedan jag hört delar av riksdagens partiledardebatt idag är jag rätt säker på att man nu drygt 80 år senare försöker sig på samma sak en gång till.
En viss skillnad är förstås att såväl Folkpartiet, som Centern är med denna gång och att dom kallar sig Alliansen.
1928 var man dock rätt framgångsrik, Allmänna Valmansförbundet vann 8 mandat, Socialdemokraterna förlorade 15, Bondeförndet vann 4 och SKP, dåtidens Vänsterparti vann 4.
Man försöker sig nu på att beskriva sig själva som trygga och framgångsrika. Enade och i samklang med vanliga människor medan man menar att (s) nu har lagt sig platt för ett kommunistiskt parti.
Herre´je Det är 2009 nu!!!!
Hockeyhöjdare 2
Tredje raka , å ändå inget mål av Elitseriens bästa femman. (Timander, Hedman, Skröder, Sundström, Yetman) det tar sig. Nu åter på slutspelsplats, där man givetvis hör hemma. Nu har man tagit sin svacka, för en del andra lag kanske den kommer lagom till slutspelet. Brynäs hemma på torsdag.
Ja det handlar om Modo förstås.
Likgiltighet och rena händer hör som ihop.
Jag skrev för några dagar sedan om likgiltighet.
Jag kom senare att tänka på Birger Normans dikt som heter "Renhännren" den belyser på ett bra sätt vad jag egentligen menar.
För övrigt är Birger Norman en av mina favoritförfattare. Ingen kunde som han skildra arbetets villkor, folkrörelsernas framväxt och Ådalens uppgång (och fall?) Om någon är intresserad av Birger Norman, följ gärna denna länk där min gamle vän Enn Kokk har en del om Birger Norman på sin blogg. (http://enn.kokk.se/?p=79)
Så till dikten:
Renhännren
Den som int lägg sä i
ha inge å dra sä ur
Å inge hänner å tvätte.
Den som ta ti
jett fo en del dynje
på fingra.
Men når allt
komma tell allt,
va ha renhännren
uträtte i väla?
Birger Norman i diktsamlingen
Jag kom senare att tänka på Birger Normans dikt som heter "Renhännren" den belyser på ett bra sätt vad jag egentligen menar.
För övrigt är Birger Norman en av mina favoritförfattare. Ingen kunde som han skildra arbetets villkor, folkrörelsernas framväxt och Ådalens uppgång (och fall?) Om någon är intresserad av Birger Norman, följ gärna denna länk där min gamle vän Enn Kokk har en del om Birger Norman på sin blogg. (http://enn.kokk.se/?p=79)
Så till dikten:
Renhännren
Den som int lägg sä i
ha inge å dra sä ur
Å inge hänner å tvätte.
Den som ta ti
jett fo en del dynje
på fingra.
Men når allt
komma tell allt,
va ha renhännren
uträtte i väla?
Birger Norman i diktsamlingen
Hockeyhöjdare
Södertälje - Modo 2-7 !!! Vilken höjdare. Kan man nu hoppas att det till slut har vänt.
Niklas Sundström och Svartvadet isens kungar.
Niklas Sundström och Svartvadet isens kungar.
Vilken jävla dag
Söndagen den 11 janauri var en riktig skitdag, småregn, varmgrader och ett jävla blåsande. Det behövdes regnklädeer när jag var ute och gick på morgonen. Det blen knappt ljust under hela dagen och alla fina skridskoisar är nu bara ett minne. Här utanför fönstret i Tullholmsviken är det flera decimeter med vatten ovan på isen.
Nostalgiträff med "mina" grabbar
Veckans? roligaste. På fredagskvällen fick jag (Johan egentligen) besök av Anders och Mackan.
Det blev en nostagliträff med mersmak.
Bakgrunden är: Johan och Anders Carlsson (nu Bjelle) växte upp i Skattkärr och kom i kontakt med varandra i 5-6 års åldern. Det visade sig att båda hade goda talanger i del flesta idrottsgrenar. Från början blev det mest fotboll och vid en sådär 7-8 år kom dom två att bilda stomme i Skattkärrs yngsta pojklag.
På vintern blev det bandy i Mosserud och snart också ishockey i Skåres kvartershockey. Första hockeysäsongen i ett lag som hette Slagskottet, vilket för övrigt leddes av Perra Johnsson, vars son Per också fanns med.
Andra säsongen bildade vi eget i Skattkärr med ett lag som hette Gyllene Tider och där jag blev ledare.
Vid den tiden hade jag också tagit över som tränare för dessa 88:or i Skattkärrs IF och dess fotboll.
Under sommaren kom det till en knatte som talade dalmål så att nästan ingen förstod. Det var Markus Karlsson, som hade flyttat till Finnbråten från Aspeboda utanför Falun. Tämligen omgående hette han Mackan och deltog också med framgång i fotbollen,
På höstkanten frågade jag Mackan om han kanske också spelade hockey, där jag talade om att vi hade ett lag i så fall.
- Jodå, svarade han, men jag skall spela i Färjestad jag.
Redan då visste han vart ville, men han fick trots dessa ambitioner finna sig att kliva in i kvartershockeyn under den första säsongen.
För 10 år sen, i februari 1999 var det dags för Färjestad att gallra bland alla ambitiösa grabbar som fanns i kvartershockeyn det året. Kullen hade inte mindre än 150 spelare så det var ett drygt jobb att ta ut spelare till de två lag som skulle bilda Färjestads, respektive Skåres 88-lag.
Bland de 27 spelare som togs ut till Färjestad fanns samtliga tre med. Själv blev jag nu lagledare och blev den som svarade för organisationen runt laget. Nu följde ett antal säsonger där laget hela tiden fanns i Sverige eliten för årskullen och där Anders, Mackan och Johan tillhörde de tongivande.
Eftersom jag vid denna tid gått ner i arbetstid för att kunna ge våra barn mer tid, och framförallt mat på bordet, blev det också så att Anders och Mackan ofta fanns vid vid vårt köksbord. Korv och makaroner, våfflor, spaghetti med köttfärssås. Sen iväg till träning och matcher.
På sommarn - fotboll i Skattkärr, cuper runt om i Värmland och den roligaste Pepes Cup i Vansbro.
På vintern cuper i Ö-vik, Linköping, Skövde, Mora och många, många fler orter.
När det var dags för gymnasiet sökte Mackan och Johan hockeygymnasiet i Karlstad, medan Anders nu tog beslutet att satsa på fotbollen, började på fotbollsgymnasium i Göteborg med spel i Häckens framgångsrika juniorlag.
År 2006 vann Johan och Mackan SM-guld för J 18 med FBK och Anders vann SM guld för juniorer med sitt Häcken.
Nu tre år senare är Mackan mest framgångsrik, tillhör fortfarande Färjestads organisation ,och spelar med framgång i Bofors IK i hockeyallsvenskan. Anders har fått ta ett ofrivillgt uppehåll från fotbollen efter ryggproblem.
Johan har också han fått göra uppehåll med hockeyn en helsäsong efter en axelskada som krävde operation.
Han har återupptagit fotbollen i Skattkärr och spelar nu hockey på lägre nivå i Kil.
I fredags träffades vi åter runt bordet.
Det blev många minnen om lustiga episoder, dåliga tränare, och bra tränare. Tränare som försvann och avslöjanden om hyss som jag aldrig upptäckt.
Många skratt blev det och roligt var det.
Tyvärr hade jag ingen bra kamera att föreviga händelsen med så bilden är dålig men här är dom, de tre "musketörerna" som fortfarande umgås så fort det är möjligt
.
Anders, Johan och Mackan
Det blev en nostagliträff med mersmak.
Bakgrunden är: Johan och Anders Carlsson (nu Bjelle) växte upp i Skattkärr och kom i kontakt med varandra i 5-6 års åldern. Det visade sig att båda hade goda talanger i del flesta idrottsgrenar. Från början blev det mest fotboll och vid en sådär 7-8 år kom dom två att bilda stomme i Skattkärrs yngsta pojklag.
På vintern blev det bandy i Mosserud och snart också ishockey i Skåres kvartershockey. Första hockeysäsongen i ett lag som hette Slagskottet, vilket för övrigt leddes av Perra Johnsson, vars son Per också fanns med.
Andra säsongen bildade vi eget i Skattkärr med ett lag som hette Gyllene Tider och där jag blev ledare.
Vid den tiden hade jag också tagit över som tränare för dessa 88:or i Skattkärrs IF och dess fotboll.
Under sommaren kom det till en knatte som talade dalmål så att nästan ingen förstod. Det var Markus Karlsson, som hade flyttat till Finnbråten från Aspeboda utanför Falun. Tämligen omgående hette han Mackan och deltog också med framgång i fotbollen,
På höstkanten frågade jag Mackan om han kanske också spelade hockey, där jag talade om att vi hade ett lag i så fall.
- Jodå, svarade han, men jag skall spela i Färjestad jag.
Redan då visste han vart ville, men han fick trots dessa ambitioner finna sig att kliva in i kvartershockeyn under den första säsongen.
För 10 år sen, i februari 1999 var det dags för Färjestad att gallra bland alla ambitiösa grabbar som fanns i kvartershockeyn det året. Kullen hade inte mindre än 150 spelare så det var ett drygt jobb att ta ut spelare till de två lag som skulle bilda Färjestads, respektive Skåres 88-lag.
Bland de 27 spelare som togs ut till Färjestad fanns samtliga tre med. Själv blev jag nu lagledare och blev den som svarade för organisationen runt laget. Nu följde ett antal säsonger där laget hela tiden fanns i Sverige eliten för årskullen och där Anders, Mackan och Johan tillhörde de tongivande.
Eftersom jag vid denna tid gått ner i arbetstid för att kunna ge våra barn mer tid, och framförallt mat på bordet, blev det också så att Anders och Mackan ofta fanns vid vid vårt köksbord. Korv och makaroner, våfflor, spaghetti med köttfärssås. Sen iväg till träning och matcher.
På sommarn - fotboll i Skattkärr, cuper runt om i Värmland och den roligaste Pepes Cup i Vansbro.
På vintern cuper i Ö-vik, Linköping, Skövde, Mora och många, många fler orter.
När det var dags för gymnasiet sökte Mackan och Johan hockeygymnasiet i Karlstad, medan Anders nu tog beslutet att satsa på fotbollen, började på fotbollsgymnasium i Göteborg med spel i Häckens framgångsrika juniorlag.
År 2006 vann Johan och Mackan SM-guld för J 18 med FBK och Anders vann SM guld för juniorer med sitt Häcken.
Nu tre år senare är Mackan mest framgångsrik, tillhör fortfarande Färjestads organisation ,och spelar med framgång i Bofors IK i hockeyallsvenskan. Anders har fått ta ett ofrivillgt uppehåll från fotbollen efter ryggproblem.
Johan har också han fått göra uppehåll med hockeyn en helsäsong efter en axelskada som krävde operation.
Han har återupptagit fotbollen i Skattkärr och spelar nu hockey på lägre nivå i Kil.
I fredags träffades vi åter runt bordet.
Det blev många minnen om lustiga episoder, dåliga tränare, och bra tränare. Tränare som försvann och avslöjanden om hyss som jag aldrig upptäckt.
Många skratt blev det och roligt var det.
Tyvärr hade jag ingen bra kamera att föreviga händelsen med så bilden är dålig men här är dom, de tre "musketörerna" som fortfarande umgås så fort det är möjligt
.
Anders, Johan och Mackan
Johan
När Johan idag hade läst artikeln om hustruns år 2008 kommenterade han detta lite skämtsamt sötsurt med " ja alla i familjen finns ju med i KT utom jag. Eftersom han heller inte finns med i min betraktelse över likgiltighet kommer han här helt ensam.
Johan som just nu spelar ishockey i Kils AIK, bandy i Mosserud och tränar fotboll med Skattkärrs IF, samtidigt som han skriver på sin C-uppsats i idrottsvetenskap han är verkligen någon man aldrig är likgiltig över. Ingen kan reta upp mig så
mycket som han, men ingen kan heller göra en mörk dag så ljus som just han.
Johan som just nu spelar ishockey i Kils AIK, bandy i Mosserud och tränar fotboll med Skattkärrs IF, samtidigt som han skriver på sin C-uppsats i idrottsvetenskap han är verkligen någon man aldrig är likgiltig över. Ingen kan reta upp mig så
mycket som han, men ingen kan heller göra en mörk dag så ljus som just han.
Är likgiltighet nåt att ha med?
Likgiltighet, att inte bry sig, kan ju verka coolt men vad blir det för liv om man skulle gå omkring och inte bry sig. Jag är väl medveten om att många har eller haft synpunkter på att just jag "lägger mig i allt" Den kritiken kan jag faktiskt ta, också erkänna, jag borde ibland låta bli att just "lägga mig i". Men att aldrig "lägga sig i" innebär också att man kan vara rätt likgiltig.
Jag föredrar att inte vara likgiltig! Jag föredrar att reagera, att ha synpunkter, att bli förbannad, förtvivlad, uppretad, ledsen, glad. Jag vill tillåta att mitt hjärta alltid är med.
Därför...... just nu känner jag en stor förtvivlan över den likgiltighet som världens länder, sveriges folk, våra socialdemokratiska politiker och nästan alla andra som jag tycker borde reagera över det överdrivna våld som Israel just nu utövar mot människorna på den lilla futtiga Gazaremsan, men som är tysta....och likgiltiga?
Svårast är kanske att jag inte hört eller sett någon av våra (s) företrädare i Värmland klivit fram och fördömt vad som händer.
Läser man lokaltidningarna är människorna (och politikerna?) i Karlstad mer engagerade i grusets beskaffenhet på gatorna, eller i vart fall hur fort man får köra på samma gator.
Lika upprörd blir jag över de konsekvenser som som högerregeringens politik nu leder till. Förtvivlade svårt sjuka människor som förvägras ersättning från Försäkringskassan. Kan något bli tydligare än att bland dessa högerpolitiker i den så kallade alliansen har man mycket av just likgiltighet. Att massor av människor drabbas av svåra sjukdomar, konsekvenser av olyckor eller arbetsskador och nu därtill inte heller får ersättning från Försäkringkassan det är man likgiltig för. Jag undrar om man vet vad man talar om när man talar om vad dom kallar utanförskap.
Likgiltig är jag heller inte för Modos förtvivlade bottenkänning i Elitserien. Därför var det en jublande lyckokänsla som infanns sig när slutsiganalen ljöd i dagens hemmamatch mot Rögle. Hela 5-2 blev slutresultatet där Patrik Yetman var inblandad i alla fem målen.
Södertälje borta på lördag och hemmamatch mot länskollegan Timrå på måndag. Kan detta vara vändningen.
Berörd blev jag också idag när äldste sonen Jon återvände till Stockholm efter att ha varit hemma drygt två veckor.
Även om jag vet att han trivs i Stockholm, så är åter helt plötsligt borta. Fast det var ju värre när han var i Australien nästan ett helt år. Och det klart jag egentligen vet att gummibandet är klippt.
Glad blir idag också över de uppmuntrande meddelanden jag får via SMS från min älskade hustru som just nu befinner sig i Bolivia, på väg till Paraguay.
För övrigt firar vi silverbröllop om knappt fyra månader. Och kan ni tänka er - i dagens KT (Karlstad Tidningen) talar hon om att hon inte heller har några planer på att skilja sig.
Så trots att jag blir uppretad över världens likgiltighet över vad som händer på Gazaremsan och alliansregeringens likgiltighet över vad som händer när klyftorna ökar i samhället så har jag den stora förmånen att ha mycket att glädjas över. Då är man privilgerad och det är jag, men för den skull får man aldrig sluta reagera på det man tycker är fel.
PS Ytterligare en ljuspunkt just nu ikväll.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt i TV. Han är mycket tydlig över det övervåld och de brott mot mänskligheten som Israel just nu begår.
Carl Bildt - du har väl aldrig varit min favoritpolitiker. Men jag respekterar dig djupt för din tydlighet idag.
Kom igen nu Reinfeldt! .... och anki, ulrik, tommy, berit, lena, mejern, marina, claes, gunilla, per, mikael å allt vad ni heter.
Var inte likgiltiga, våra medlemmar väntar på er!
Jag föredrar att inte vara likgiltig! Jag föredrar att reagera, att ha synpunkter, att bli förbannad, förtvivlad, uppretad, ledsen, glad. Jag vill tillåta att mitt hjärta alltid är med.
Därför...... just nu känner jag en stor förtvivlan över den likgiltighet som världens länder, sveriges folk, våra socialdemokratiska politiker och nästan alla andra som jag tycker borde reagera över det överdrivna våld som Israel just nu utövar mot människorna på den lilla futtiga Gazaremsan, men som är tysta....och likgiltiga?
Svårast är kanske att jag inte hört eller sett någon av våra (s) företrädare i Värmland klivit fram och fördömt vad som händer.
Läser man lokaltidningarna är människorna (och politikerna?) i Karlstad mer engagerade i grusets beskaffenhet på gatorna, eller i vart fall hur fort man får köra på samma gator.
Lika upprörd blir jag över de konsekvenser som som högerregeringens politik nu leder till. Förtvivlade svårt sjuka människor som förvägras ersättning från Försäkringskassan. Kan något bli tydligare än att bland dessa högerpolitiker i den så kallade alliansen har man mycket av just likgiltighet. Att massor av människor drabbas av svåra sjukdomar, konsekvenser av olyckor eller arbetsskador och nu därtill inte heller får ersättning från Försäkringkassan det är man likgiltig för. Jag undrar om man vet vad man talar om när man talar om vad dom kallar utanförskap.
Likgiltig är jag heller inte för Modos förtvivlade bottenkänning i Elitserien. Därför var det en jublande lyckokänsla som infanns sig när slutsiganalen ljöd i dagens hemmamatch mot Rögle. Hela 5-2 blev slutresultatet där Patrik Yetman var inblandad i alla fem målen.
Södertälje borta på lördag och hemmamatch mot länskollegan Timrå på måndag. Kan detta vara vändningen.
Berörd blev jag också idag när äldste sonen Jon återvände till Stockholm efter att ha varit hemma drygt två veckor.
Även om jag vet att han trivs i Stockholm, så är åter helt plötsligt borta. Fast det var ju värre när han var i Australien nästan ett helt år. Och det klart jag egentligen vet att gummibandet är klippt.
Glad blir idag också över de uppmuntrande meddelanden jag får via SMS från min älskade hustru som just nu befinner sig i Bolivia, på väg till Paraguay.
För övrigt firar vi silverbröllop om knappt fyra månader. Och kan ni tänka er - i dagens KT (Karlstad Tidningen) talar hon om att hon inte heller har några planer på att skilja sig.
Så trots att jag blir uppretad över världens likgiltighet över vad som händer på Gazaremsan och alliansregeringens likgiltighet över vad som händer när klyftorna ökar i samhället så har jag den stora förmånen att ha mycket att glädjas över. Då är man privilgerad och det är jag, men för den skull får man aldrig sluta reagera på det man tycker är fel.
PS Ytterligare en ljuspunkt just nu ikväll.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt i TV. Han är mycket tydlig över det övervåld och de brott mot mänskligheten som Israel just nu begår.
Carl Bildt - du har väl aldrig varit min favoritpolitiker. Men jag respekterar dig djupt för din tydlighet idag.
Kom igen nu Reinfeldt! .... och anki, ulrik, tommy, berit, lena, mejern, marina, claes, gunilla, per, mikael å allt vad ni heter.
Var inte likgiltiga, våra medlemmar väntar på er!
Blivande fjällvandrare
Här har vi sönerna, de som nu i sommar ska bli mina vandringskamrater under de elva milen mellan Nikkaloukta och Abisko. Jon till vänster, Johan till höger. Nog ser självförtroendet ut att räcka till. Frågan är om fötterna gör det?
Varför Vandraren?
Att jag kallat bloggen för vandraren beror på att jag för länge sen fick det namnet av dom två, tidigare nämnda bästa vännerna, alltså Mats i Hjortnäs och Lars-Gustav i Järvsjöby.
Dom tyckte då att det var ett passande namn eftersom jag faktiskt redan då vandrade rätt mycket.
Det är definitivt inte mindre nu!
Nu - under de senaste veckorna har jag nog lyckats dra i väg bortåt en 7-10 km varje dag. Mestadels i utkanterna av Karlstad. I Mariebergsskogen, runt strandängarna, runt hela stan.
Men den gångna sommarens häftigaste vandring var nog ändå när vi, jag och min hustru, den 8-10 augusti gick Fjällräven Classic. Elva (11) mil mellan Nikkaloukta och Abisko. Dessutom gick vi på guldtid (mindre än 72 timmar) när vi kom i mål på drygt 58 timmar. Inte dåligt av av en som dagen efter fyllde 62 och vars hustru tre dagar senare fyllde 50.
I och för sig var det bitvis en rätt plågsam vandring där regnet stundtals föll rätt tätt men ändå ...!
Så i julklapp av mina söner, vad tror ni jag önskade mig? Ja just det! En ny Fjällräven Classic med dom som vandringskamrater. Och vad fick jag? Jo att dom båda ställer upp. Nu gäller det bara att anmäla oss, se till att dom båda får tag i bra utrustning och att ungdomarna begrieper att dom, trots sin ungdom och sitt idrottande, nog behöver i vart fall tio mil i kängorna innan starten går i Nikkaloukta.
Min älskade hustru, som också gillar att vandra, vill stå över Fjällräven Classic detta år hon pratar mer pilgrimsvandring i Spanien eller nåt annat omtalat. Fast nu kan det luta åt att vi tillsammans gör en weekend-vandring i bergstrakterna mellan Schweitz och Frankrike i närhten av Geneve.
Varför blogga?
Ja kanske för att "alla andra" gör det eller......
Men kanske mer för att jag läser många bloggar och faktiskt tycker att jag ibland har något att säga. Då kan det vara bra att blogga (tror jag). Inte för att jag faktiskt tror att det är/blir så många som just läser min blogg, men å andra sidan har jag faktiskt varit in på en massa bloggar där det egentligen inte står nånting och ändå är det rätt många som går in.
För min del skulle jag vara glad om min familj, plus mina två bästa vänner Mats o Lasse-gus läste vad jag har i huvudet. OK - kanske några till som dessutom kunde kommentera lite av vad jag vill säga.
Hoppas att jag skall hinna skriva nåt varje dag, å då också nåt som kan upplevas som viktigt
Men kanske mer för att jag läser många bloggar och faktiskt tycker att jag ibland har något att säga. Då kan det vara bra att blogga (tror jag). Inte för att jag faktiskt tror att det är/blir så många som just läser min blogg, men å andra sidan har jag faktiskt varit in på en massa bloggar där det egentligen inte står nånting och ändå är det rätt många som går in.
För min del skulle jag vara glad om min familj, plus mina två bästa vänner Mats o Lasse-gus läste vad jag har i huvudet. OK - kanske några till som dessutom kunde kommentera lite av vad jag vill säga.
Hoppas att jag skall hinna skriva nåt varje dag, å då också nåt som kan upplevas som viktigt
