vandraren

Likgiltighet, att inte bry sig, kan ju verka coolt men vad blir det för liv om man skulle gå omkring och inte bry sig. Jag är väl medveten om att många har eller haft synpunkter på att just jag "lägger mig i allt" Den kritiken kan jag faktiskt ta, också erkänna,  jag borde ibland  låta bli att just "lägga mig i". Men att aldrig "lägga sig i" innebär också att man kan vara rätt likgiltig.
Jag föredrar att inte vara likgiltig! Jag föredrar att reagera, att ha synpunkter, att bli förbannad, förtvivlad, uppretad, ledsen, glad. Jag vill tillåta att mitt hjärta alltid är med.
 
Därför...... just nu känner jag en stor förtvivlan över den likgiltighet som världens länder, sveriges folk, våra socialdemokratiska politiker och nästan alla andra som jag tycker borde reagera över det överdrivna våld som Israel just nu utövar mot människorna på den lilla futtiga Gazaremsan, men som är tysta....och likgiltiga?
Svårast är kanske att jag inte hört eller sett någon av våra (s) företrädare i Värmland klivit fram och fördömt vad som händer.
Läser man lokaltidningarna är människorna (och politikerna?) i Karlstad mer engagerade i grusets beskaffenhet på gatorna, eller i vart fall hur fort man får köra på samma gator.
Lika upprörd blir jag över de konsekvenser som som högerregeringens politik nu leder till. Förtvivlade svårt sjuka människor som förvägras ersättning från Försäkringskassan. Kan något bli tydligare än att bland dessa högerpolitiker i den så kallade alliansen har man mycket av just likgiltighet. Att massor av människor drabbas av svåra sjukdomar, konsekvenser av olyckor eller arbetsskador och nu därtill inte heller får ersättning från Försäkringkassan det är man likgiltig för. Jag undrar om man vet vad man talar om när man talar om vad dom kallar utanförskap.

Likgiltig är jag heller inte för Modos förtvivlade bottenkänning i Elitserien. Därför var det en jublande lyckokänsla som infanns sig när slutsiganalen ljöd i dagens hemmamatch mot Rögle. Hela 5-2 blev slutresultatet där Patrik Yetman var inblandad i alla fem målen.
Södertälje borta på lördag och hemmamatch mot länskollegan Timrå på måndag. Kan detta vara vändningen.

Berörd blev jag också idag när äldste sonen Jon återvände till Stockholm efter att ha varit hemma drygt två veckor.
Även om jag vet att han trivs i Stockholm, så är åter helt plötsligt borta. Fast det var ju värre när han var i Australien nästan ett helt år. Och det klart jag egentligen vet att gummibandet är klippt.
Glad blir idag också över de uppmuntrande meddelanden jag får via SMS från min älskade hustru som just nu befinner sig i Bolivia, på väg till Paraguay.
För övrigt firar vi silverbröllop om knappt fyra månader. Och kan ni tänka er - i dagens KT (Karlstad Tidningen) talar hon om att hon inte heller har några planer på att skilja sig.


Så trots att jag blir uppretad över världens likgiltighet över vad som händer på Gazaremsan och alliansregeringens likgiltighet över vad som händer när klyftorna ökar i samhället så har jag den stora förmånen att ha mycket att glädjas över. Då är man privilgerad och det är jag, men för den skull får man aldrig sluta reagera på det man tycker är fel.

PS Ytterligare en ljuspunkt just nu ikväll.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt i TV. Han är mycket tydlig över det övervåld och de brott mot mänskligheten som Israel just nu begår.
Carl Bildt - du har väl aldrig varit min favoritpolitiker. Men jag respekterar dig djupt för din tydlighet idag.
Kom igen nu Reinfeldt! .... och anki, ulrik, tommy, berit, lena, mejern, marina, claes, gunilla, per, mikael å allt vad ni heter.
Var inte likgiltiga, våra medlemmar väntar på er!