vandraren

 
Att jag kallat bloggen för vandraren beror på att jag för länge sen fick det namnet av dom två, tidigare nämnda bästa vännerna, alltså Mats i Hjortnäs och Lars-Gustav i Järvsjöby.
Dom tyckte då att det var ett passande namn eftersom jag faktiskt redan då vandrade rätt mycket.
Det är definitivt inte mindre nu!
Nu - under de senaste veckorna har jag nog lyckats dra i väg bortåt en 7-10 km varje dag. Mestadels i utkanterna av Karlstad. I Mariebergsskogen, runt strandängarna, runt hela stan.
Men den gångna sommarens häftigaste vandring var nog ändå när vi, jag och min hustru, den 8-10 augusti gick Fjällräven Classic. Elva (11) mil mellan Nikkaloukta och Abisko. Dessutom gick vi på guldtid (mindre än 72 timmar) när vi kom i mål på drygt 58 timmar. Inte dåligt av av en som dagen efter fyllde 62 och vars hustru tre dagar senare fyllde 50.
I och för sig var det bitvis en rätt plågsam vandring där regnet stundtals föll rätt tätt men ändå ...!
Så i julklapp av mina söner, vad tror ni jag önskade mig? Ja just det! En ny Fjällräven Classic med dom som vandringskamrater. Och vad fick jag? Jo att dom båda ställer upp. Nu gäller det bara att anmäla oss, se till att dom båda får tag i bra utrustning och att ungdomarna begrieper att dom, trots sin ungdom och sitt idrottande, nog behöver i vart fall tio mil i kängorna innan starten går i Nikkaloukta.
Min älskade hustru, som också gillar att vandra, vill stå över Fjällräven Classic detta år hon pratar mer pilgrimsvandring i Spanien eller nåt annat omtalat. Fast nu kan det luta åt att vi tillsammans gör en weekend-vandring i bergstrakterna mellan Schweitz och Frankrike i närhten av Geneve.