Nicke Sjödin
Den 8 april avled Nicke Sjödin från Röån, men boende i Sollefteå.
Han har skrivit diktböcker och mycket annat på mitt barndomsspråk. Ångermanländska, eller vad jag gärna vill kalla det ångermanälvska, eftersom det följer Ångermanälvens dalgång.
Bondska kallade andra detta språk.
I slutet av 70-talet var det Birger Norman som skrev boken Utanikring med dikter på ångermanälvska, då kanske med dess sydligaste varianter från brukens Ådalen.
Birger Normans Utanikring och senare också Speleka blev stora framgångar.
1981 kom Nicke Sjödin med sin Byssfolke, som senare följdes av ytterligare ett antal böcker på det språk som talas i trakterna av nästra Ångermanland.
Nickes böcker blev oerhört populära och såldes sammantaget i mer än 100 000 exemplar!
Den senaste - Åtabak - kom så sent som ifjol. Då hade Nicke drabbats av cancer. Om detta, med sin sjukdom , skrev Nicke i dagboksform varje dag ända fram till dagen före han somnade in.
Tisdagkväll den 7 april kunde man läsa:
"Lugnare natt den som gick. Matled som vanligt men försöker för syns och skams skull äta ett par skedar av den mixade mat jag får. Ryggen kan möjligen beskrivas som aningen bättre. Vid dagens rond får jag veta att jag ska få besked om blodprover och liknande i morgon. Jag hoppas givetvis få komma hem över påsken, men tiden har lärt mig att storhelger brukar jag ofta få tillbringa på sjukhus. Ser genom sjukhusfönstret att det verkar vara slaskigt aprilväder. Min urin ser ut som konjak och sockerdricka med inte så mycket sockerdricka."
För mig kom Nicke att betyda mycket. Han skrev på mitt barndomsspråk. Ett språk som känns som naturligt i munnen och som sen kom ut som välformade ord lika runda och goda som "gamsärn"
Jag kände igen mej i dikterna och kom under min tid, som partiombudsman i Västerbotten, att läsa hans och Birger Normans dikter på nästan varje möte. Det blev till slut nästan så att man i arbetarekommuner och föreningar annonserade att Östen Högman kom för att läsa dikter. Inte för att tala om partiorganisationen.
Av Nicke Sjödins alla dikter blev den om lagledaren mest känd
" Lagledar va du. Bar väskern å läst`n...........Ibland fick bussförar`n spela vänsterytter. Han vi int sämst"
Den kom Thorbjörn Fälldin att läsa i TV, vilket gjorde att Nickes dikter fick stor spridning.
Min favorit är en helt annan. Den heter Adolf och är speglar på nåt vis småbyarna och det jordnära folket i västra Ångermanland på ett så bra sätt.
Adolf
( i en förkortad version)
Yst i byn
på knallhatttorp
nevä sjön
bodd du
Na våldsammare kalasa
komme du sällan på.
Men då nypräst`n
skull håll öresmöte
häri skolhuse
komme`n Ante de granngårn
å båa däg.
Ji stampe tå ji
ut i fårsta
å sätte ji längst bak.
De va mest käringern
å na kvadda där
men präst`n sättä igång
å domdär.
Han täla om sônna
- han va emot a -,
om sônnara
å illdådara
å skrymtara
å fariséa.
Dä fanns gôtt om dom sa`n
men dom skulle fo straffe.
Brinne skulle dom
i hälvete,
svavle skulle fläsa
å tostren flyge
å dom skull brinne
som tjärevekårern
i evigheters evighet.
Dä skulle dom ha
för dom va onn
å stôgg.
Sen rodd ji himm över sjön
te höstmörkre
å tänkt på va ji hadd hört.
Å då ji geck että hunnstranna
sä dä tjaske te kängern
sa du åt`n Ante
>>Ha du hört sä falet rekti`n präst.
Tôcken gudsman. Hôcken sanning han täla.
Hôrl du va dom feck`e
västa sjön.<<
Själv träffade jag Nicke för sista gången just i Röån. Under en kall julikväll 2007 på en lägda uppträdde bland många andra Nickes vän Ronny Eriksson och många fler. Nicke var själv konfrancier.
Här kom han och jag att tala om den turné han gjorde i Värmland tillsammans med några vänner under valrörelsen 1994 och mina fotbollsminnen från 60-talets Röån.
Vi är många som kommer att sakna Nicke Sjödin, men hans ord och formuleringar lever vidare för all framtid.
Han har skrivit diktböcker och mycket annat på mitt barndomsspråk. Ångermanländska, eller vad jag gärna vill kalla det ångermanälvska, eftersom det följer Ångermanälvens dalgång.
Bondska kallade andra detta språk.
I slutet av 70-talet var det Birger Norman som skrev boken Utanikring med dikter på ångermanälvska, då kanske med dess sydligaste varianter från brukens Ådalen.
Birger Normans Utanikring och senare också Speleka blev stora framgångar.
1981 kom Nicke Sjödin med sin Byssfolke, som senare följdes av ytterligare ett antal böcker på det språk som talas i trakterna av nästra Ångermanland.
Nickes böcker blev oerhört populära och såldes sammantaget i mer än 100 000 exemplar!
Den senaste - Åtabak - kom så sent som ifjol. Då hade Nicke drabbats av cancer. Om detta, med sin sjukdom , skrev Nicke i dagboksform varje dag ända fram till dagen före han somnade in.
Tisdagkväll den 7 april kunde man läsa:
"Lugnare natt den som gick. Matled som vanligt men försöker för syns och skams skull äta ett par skedar av den mixade mat jag får. Ryggen kan möjligen beskrivas som aningen bättre. Vid dagens rond får jag veta att jag ska få besked om blodprover och liknande i morgon. Jag hoppas givetvis få komma hem över påsken, men tiden har lärt mig att storhelger brukar jag ofta få tillbringa på sjukhus. Ser genom sjukhusfönstret att det verkar vara slaskigt aprilväder. Min urin ser ut som konjak och sockerdricka med inte så mycket sockerdricka."
För mig kom Nicke att betyda mycket. Han skrev på mitt barndomsspråk. Ett språk som känns som naturligt i munnen och som sen kom ut som välformade ord lika runda och goda som "gamsärn"
Jag kände igen mej i dikterna och kom under min tid, som partiombudsman i Västerbotten, att läsa hans och Birger Normans dikter på nästan varje möte. Det blev till slut nästan så att man i arbetarekommuner och föreningar annonserade att Östen Högman kom för att läsa dikter. Inte för att tala om partiorganisationen.
Av Nicke Sjödins alla dikter blev den om lagledaren mest känd
" Lagledar va du. Bar väskern å läst`n...........Ibland fick bussförar`n spela vänsterytter. Han vi int sämst"
Den kom Thorbjörn Fälldin att läsa i TV, vilket gjorde att Nickes dikter fick stor spridning.
Min favorit är en helt annan. Den heter Adolf och är speglar på nåt vis småbyarna och det jordnära folket i västra Ångermanland på ett så bra sätt.
Adolf
( i en förkortad version)
Yst i byn
på knallhatttorp
nevä sjön
bodd du
Na våldsammare kalasa
komme du sällan på.
Men då nypräst`n
skull håll öresmöte
häri skolhuse
komme`n Ante de granngårn
å båa däg.
Ji stampe tå ji
ut i fårsta
å sätte ji längst bak.
De va mest käringern
å na kvadda där
men präst`n sättä igång
å domdär.
Han täla om sônna
- han va emot a -,
om sônnara
å illdådara
å skrymtara
å fariséa.
Dä fanns gôtt om dom sa`n
men dom skulle fo straffe.
Brinne skulle dom
i hälvete,
svavle skulle fläsa
å tostren flyge
å dom skull brinne
som tjärevekårern
i evigheters evighet.
Dä skulle dom ha
för dom va onn
å stôgg.
Sen rodd ji himm över sjön
te höstmörkre
å tänkt på va ji hadd hört.
Å då ji geck että hunnstranna
sä dä tjaske te kängern
sa du åt`n Ante
>>Ha du hört sä falet rekti`n präst.
Tôcken gudsman. Hôcken sanning han täla.
Hôrl du va dom feck`e
västa sjön.<<
Själv träffade jag Nicke för sista gången just i Röån. Under en kall julikväll 2007 på en lägda uppträdde bland många andra Nickes vän Ronny Eriksson och många fler. Nicke var själv konfrancier.
Här kom han och jag att tala om den turné han gjorde i Värmland tillsammans med några vänner under valrörelsen 1994 och mina fotbollsminnen från 60-talets Röån.
Vi är många som kommer att sakna Nicke Sjödin, men hans ord och formuleringar lever vidare för all framtid.
Kommentarer
Trackback
