A-kassan
Kent Östman, tillförordnad kassachef för Elektrikerförbundets A-kassa, började gråta i Akuellts 21 sändning. Detta när han blev intervjuad om att hans medlemmar fick vänta i 3-4 veckor på utbetalning. Det gjorde ett starkt intryck på mej. Hans visade stor medkänsla med sina medlemmar och kunde i stort bara säga att det är kaos.
Men det är ju inte Kent som skall gråta. Det borde vara hela den där borgarregeringen som ställt till det med A-kassan. Men där visas ingen medkänsla, där dryper det bara av självbelåtenhet.
Men det är ju inte Kent som skall gråta. Det borde vara hela den där borgarregeringen som ställt till det med A-kassan. Men där visas ingen medkänsla, där dryper det bara av självbelåtenhet.
Borgarna
Förut sa vi bara borgarna. Inför valet 2006 lyckades man mycket medvetet krypa ur denna kostym som var rätt solkig efter tidigare regeringsinnehav. Så bytte man till en ren fräsch kostym som man kallar Alliansen. Detta för att folket inte ska se att det är samma gamla unkna ideologier i den nya kostymen.
Man jag förstår inte varför VI har anammat detta genom att kalla dom för alliansen.
Från och med nu blir det bara borgarna!!
Man jag förstår inte varför VI har anammat detta genom att kalla dom för alliansen.
Från och med nu blir det bara borgarna!!
Nicke Sjödin
Den 8 april avled Nicke Sjödin från Röån, men boende i Sollefteå.
Han har skrivit diktböcker och mycket annat på mitt barndomsspråk. Ångermanländska, eller vad jag gärna vill kalla det ångermanälvska, eftersom det följer Ångermanälvens dalgång.
Bondska kallade andra detta språk.
I slutet av 70-talet var det Birger Norman som skrev boken Utanikring med dikter på ångermanälvska, då kanske med dess sydligaste varianter från brukens Ådalen.
Birger Normans Utanikring och senare också Speleka blev stora framgångar.
1981 kom Nicke Sjödin med sin Byssfolke, som senare följdes av ytterligare ett antal böcker på det språk som talas i trakterna av nästra Ångermanland.
Nickes böcker blev oerhört populära och såldes sammantaget i mer än 100 000 exemplar!
Den senaste - Åtabak - kom så sent som ifjol. Då hade Nicke drabbats av cancer. Om detta, med sin sjukdom , skrev Nicke i dagboksform varje dag ända fram till dagen före han somnade in.
Tisdagkväll den 7 april kunde man läsa:
"Lugnare natt den som gick. Matled som vanligt men försöker för syns och skams skull äta ett par skedar av den mixade mat jag får. Ryggen kan möjligen beskrivas som aningen bättre. Vid dagens rond får jag veta att jag ska få besked om blodprover och liknande i morgon. Jag hoppas givetvis få komma hem över påsken, men tiden har lärt mig att storhelger brukar jag ofta få tillbringa på sjukhus. Ser genom sjukhusfönstret att det verkar vara slaskigt aprilväder. Min urin ser ut som konjak och sockerdricka med inte så mycket sockerdricka."
För mig kom Nicke att betyda mycket. Han skrev på mitt barndomsspråk. Ett språk som känns som naturligt i munnen och som sen kom ut som välformade ord lika runda och goda som "gamsärn"
Jag kände igen mej i dikterna och kom under min tid, som partiombudsman i Västerbotten, att läsa hans och Birger Normans dikter på nästan varje möte. Det blev till slut nästan så att man i arbetarekommuner och föreningar annonserade att Östen Högman kom för att läsa dikter. Inte för att tala om partiorganisationen.
Av Nicke Sjödins alla dikter blev den om lagledaren mest känd
" Lagledar va du. Bar väskern å läst`n...........Ibland fick bussförar`n spela vänsterytter. Han vi int sämst"
Den kom Thorbjörn Fälldin att läsa i TV, vilket gjorde att Nickes dikter fick stor spridning.
Min favorit är en helt annan. Den heter Adolf och är speglar på nåt vis småbyarna och det jordnära folket i västra Ångermanland på ett så bra sätt.
Adolf
( i en förkortad version)
Yst i byn
på knallhatttorp
nevä sjön
bodd du
Na våldsammare kalasa
komme du sällan på.
Men då nypräst`n
skull håll öresmöte
häri skolhuse
komme`n Ante de granngårn
å båa däg.
Ji stampe tå ji
ut i fårsta
å sätte ji längst bak.
De va mest käringern
å na kvadda där
men präst`n sättä igång
å domdär.
Han täla om sônna
- han va emot a -,
om sônnara
å illdådara
å skrymtara
å fariséa.
Dä fanns gôtt om dom sa`n
men dom skulle fo straffe.
Brinne skulle dom
i hälvete,
svavle skulle fläsa
å tostren flyge
å dom skull brinne
som tjärevekårern
i evigheters evighet.
Dä skulle dom ha
för dom va onn
å stôgg.
Sen rodd ji himm över sjön
te höstmörkre
å tänkt på va ji hadd hört.
Å då ji geck että hunnstranna
sä dä tjaske te kängern
sa du åt`n Ante
>>Ha du hört sä falet rekti`n präst.
Tôcken gudsman. Hôcken sanning han täla.
Hôrl du va dom feck`e
västa sjön.<<
Själv träffade jag Nicke för sista gången just i Röån. Under en kall julikväll 2007 på en lägda uppträdde bland många andra Nickes vän Ronny Eriksson och många fler. Nicke var själv konfrancier.
Här kom han och jag att tala om den turné han gjorde i Värmland tillsammans med några vänner under valrörelsen 1994 och mina fotbollsminnen från 60-talets Röån.
Vi är många som kommer att sakna Nicke Sjödin, men hans ord och formuleringar lever vidare för all framtid.
Han har skrivit diktböcker och mycket annat på mitt barndomsspråk. Ångermanländska, eller vad jag gärna vill kalla det ångermanälvska, eftersom det följer Ångermanälvens dalgång.
Bondska kallade andra detta språk.
I slutet av 70-talet var det Birger Norman som skrev boken Utanikring med dikter på ångermanälvska, då kanske med dess sydligaste varianter från brukens Ådalen.
Birger Normans Utanikring och senare också Speleka blev stora framgångar.
1981 kom Nicke Sjödin med sin Byssfolke, som senare följdes av ytterligare ett antal böcker på det språk som talas i trakterna av nästra Ångermanland.
Nickes böcker blev oerhört populära och såldes sammantaget i mer än 100 000 exemplar!
Den senaste - Åtabak - kom så sent som ifjol. Då hade Nicke drabbats av cancer. Om detta, med sin sjukdom , skrev Nicke i dagboksform varje dag ända fram till dagen före han somnade in.
Tisdagkväll den 7 april kunde man läsa:
"Lugnare natt den som gick. Matled som vanligt men försöker för syns och skams skull äta ett par skedar av den mixade mat jag får. Ryggen kan möjligen beskrivas som aningen bättre. Vid dagens rond får jag veta att jag ska få besked om blodprover och liknande i morgon. Jag hoppas givetvis få komma hem över påsken, men tiden har lärt mig att storhelger brukar jag ofta få tillbringa på sjukhus. Ser genom sjukhusfönstret att det verkar vara slaskigt aprilväder. Min urin ser ut som konjak och sockerdricka med inte så mycket sockerdricka."
För mig kom Nicke att betyda mycket. Han skrev på mitt barndomsspråk. Ett språk som känns som naturligt i munnen och som sen kom ut som välformade ord lika runda och goda som "gamsärn"
Jag kände igen mej i dikterna och kom under min tid, som partiombudsman i Västerbotten, att läsa hans och Birger Normans dikter på nästan varje möte. Det blev till slut nästan så att man i arbetarekommuner och föreningar annonserade att Östen Högman kom för att läsa dikter. Inte för att tala om partiorganisationen.
Av Nicke Sjödins alla dikter blev den om lagledaren mest känd
" Lagledar va du. Bar väskern å läst`n...........Ibland fick bussförar`n spela vänsterytter. Han vi int sämst"
Den kom Thorbjörn Fälldin att läsa i TV, vilket gjorde att Nickes dikter fick stor spridning.
Min favorit är en helt annan. Den heter Adolf och är speglar på nåt vis småbyarna och det jordnära folket i västra Ångermanland på ett så bra sätt.
Adolf
( i en förkortad version)
Yst i byn
på knallhatttorp
nevä sjön
bodd du
Na våldsammare kalasa
komme du sällan på.
Men då nypräst`n
skull håll öresmöte
häri skolhuse
komme`n Ante de granngårn
å båa däg.
Ji stampe tå ji
ut i fårsta
å sätte ji längst bak.
De va mest käringern
å na kvadda där
men präst`n sättä igång
å domdär.
Han täla om sônna
- han va emot a -,
om sônnara
å illdådara
å skrymtara
å fariséa.
Dä fanns gôtt om dom sa`n
men dom skulle fo straffe.
Brinne skulle dom
i hälvete,
svavle skulle fläsa
å tostren flyge
å dom skull brinne
som tjärevekårern
i evigheters evighet.
Dä skulle dom ha
för dom va onn
å stôgg.
Sen rodd ji himm över sjön
te höstmörkre
å tänkt på va ji hadd hört.
Å då ji geck että hunnstranna
sä dä tjaske te kängern
sa du åt`n Ante
>>Ha du hört sä falet rekti`n präst.
Tôcken gudsman. Hôcken sanning han täla.
Hôrl du va dom feck`e
västa sjön.<<
Själv träffade jag Nicke för sista gången just i Röån. Under en kall julikväll 2007 på en lägda uppträdde bland många andra Nickes vän Ronny Eriksson och många fler. Nicke var själv konfrancier.
Här kom han och jag att tala om den turné han gjorde i Värmland tillsammans med några vänner under valrörelsen 1994 och mina fotbollsminnen från 60-talets Röån.
Vi är många som kommer att sakna Nicke Sjödin, men hans ord och formuleringar lever vidare för all framtid.
Silverbröllop
Idag har Berit och jag varit gifta i 25 år. jag tycker det är rätt bra gjort faktiskt. Livet är ju inte alltid en dans på rosor men om man kan prata med varandra, skratta och gråta, skälla och berömma så underlättar det. Jag är ingen samlevnadsexpert men det är min erfarenhet. Och vår ........
Snyft
Först skrev kvällstidningarna snyftartiklar om den nu till Sverige flyttade fången Annika Östberg.
Sen när hon väl är Sverige skriver man, att med hennes kriminella bakgrund borde hon aldrig flyttats till Sverige.
Kvällstidningarna är nog opportunismens moder!
Sen när hon väl är Sverige skriver man, att med hennes kriminella bakgrund borde hon aldrig flyttats till Sverige.
Kvällstidningarna är nog opportunismens moder!
Alliansen
Vårbudgeten visar med all tydlighet att vad de eftersträvar, eller kanske rättare sagt ligger i deras strategi, är ett så kallat
två tredjedels samhälle. Där två tredjedelar har ganska gott, får skattesänkningar och en god trygghet. Den sista tredjedelen är de som man inte behöver.
Vi måste mer tala om SOLIDARITET.
två tredjedels samhälle. Där två tredjedelar har ganska gott, får skattesänkningar och en god trygghet. Den sista tredjedelen är de som man inte behöver.
Vi måste mer tala om SOLIDARITET.
Mona
Det är dags för Mona att abdikera från rollen som den snälla "landsmodern" till att bli den Mona med de svarta ögonen som blixtrar när när hon ser hur alliansen mycket medvetet monterar ned välfärdssamhället.
Västerbotten
I helgen som var fick jag äntligen tillfälle att besöka Västerbotten igen. Det län där jag jobbade, som partiombudsman, mellan 1980 och 1985 och för övrigt stortrivdes.
Det har nu gått bra precis 24 år sedan vi flyttade från Umeå. Det är en lång tid, men ändå såg jag fram mot att få besöka den socialdemokratiska kongressen som anordnades i Lycksele och där min hustru var partistyrelsens representant.
Klart jag förstod att de flesta av mina gamla vänner i distriktet nu inte längre var aktiva, men några skulle det väl ändå vara. Visste förstås att Maggan fortfarande var kvar på partidistriktet och det var verkligt kul att träffa henne igen. I övrigt var nog inte mer än ett tiotal partivänner som jag var bekant med och som fanns på plats. Kommunalråden Lennart Holmlund i Umeå, Lilly Bäcklund i Lycksele och Bert Rune Dahlberg i Åsele. Före detta kommunalrådet och skogsombudsmannen Bert Olov Bäckman i Lycksele fanns där, liksom nu pensionerade Lennart Erixon. Distriktets ordförande KG Abrahamsson kände jag förstås, liksom Egon Eriksson från Norsjö, Ulla-Maj Andersson från Nordmaling och en handfull därtill. Roligast var kanske ändå att Henny Södermarks dotter kom fram och hälsade från Henny som fortfarande är aktiv men nu inte kunde vara med.
I övrigt blev jag imponerad över vår nye partisekreterare "Ibbe" när han höll sitt tacktal till kongressen när han nu tar plats i Stockholm. Hans tal var av Palmeklass!!
Imponerade blev jag också över att Västerbotten fortfarande har mer än 140 socialdemokratiska föreningar och har ökat medlemsantalet med 400 under året.
Tänkte att kanske .... kanske, har jag varit med och bidragit till att partiorganisationen är så stark i Västerbotten, för var det nåt jag gjorde under mina fem år i länet var det att jobba med partiets organisation. Förutom att läsa dikter då förstås, något flera påminde mig om. Blev riktigt sugen på att under kongressfesten få gå upp på scenen och läsa lite Birger Norman och Nicke Sjödin. Tyvärr hade jag inte mina slitna diktböcker med mig - annars vet man aldrig.
I vart fall var det väldigt roligt. Mindre roligt var väl att jag i Hällaström inte förstod att poliserna i Västerbotten också jobbar på söndagar och därför med laserkamera kunde mäta upp min hastighet till 80 km (- 3 km) blir 77 km på 50 sträcka.
Oförlåtligt - det finns ju skäl till att det är hastighetsbegränsning om 50 km genom det lilla samhället. Detta kostade mig 3600 kronor. Kunde ha haft mycket roligare för dom pengarna, men det var ju också roligt att få besöka mitt gamla partidistrikt.
Det har nu gått bra precis 24 år sedan vi flyttade från Umeå. Det är en lång tid, men ändå såg jag fram mot att få besöka den socialdemokratiska kongressen som anordnades i Lycksele och där min hustru var partistyrelsens representant.
Klart jag förstod att de flesta av mina gamla vänner i distriktet nu inte längre var aktiva, men några skulle det väl ändå vara. Visste förstås att Maggan fortfarande var kvar på partidistriktet och det var verkligt kul att träffa henne igen. I övrigt var nog inte mer än ett tiotal partivänner som jag var bekant med och som fanns på plats. Kommunalråden Lennart Holmlund i Umeå, Lilly Bäcklund i Lycksele och Bert Rune Dahlberg i Åsele. Före detta kommunalrådet och skogsombudsmannen Bert Olov Bäckman i Lycksele fanns där, liksom nu pensionerade Lennart Erixon. Distriktets ordförande KG Abrahamsson kände jag förstås, liksom Egon Eriksson från Norsjö, Ulla-Maj Andersson från Nordmaling och en handfull därtill. Roligast var kanske ändå att Henny Södermarks dotter kom fram och hälsade från Henny som fortfarande är aktiv men nu inte kunde vara med.
I övrigt blev jag imponerad över vår nye partisekreterare "Ibbe" när han höll sitt tacktal till kongressen när han nu tar plats i Stockholm. Hans tal var av Palmeklass!!
Imponerade blev jag också över att Västerbotten fortfarande har mer än 140 socialdemokratiska föreningar och har ökat medlemsantalet med 400 under året.
Tänkte att kanske .... kanske, har jag varit med och bidragit till att partiorganisationen är så stark i Västerbotten, för var det nåt jag gjorde under mina fem år i länet var det att jobba med partiets organisation. Förutom att läsa dikter då förstås, något flera påminde mig om. Blev riktigt sugen på att under kongressfesten få gå upp på scenen och läsa lite Birger Norman och Nicke Sjödin. Tyvärr hade jag inte mina slitna diktböcker med mig - annars vet man aldrig.
I vart fall var det väldigt roligt. Mindre roligt var väl att jag i Hällaström inte förstod att poliserna i Västerbotten också jobbar på söndagar och därför med laserkamera kunde mäta upp min hastighet till 80 km (- 3 km) blir 77 km på 50 sträcka.
Oförlåtligt - det finns ju skäl till att det är hastighetsbegränsning om 50 km genom det lilla samhället. Detta kostade mig 3600 kronor. Kunde ha haft mycket roligare för dom pengarna, men det var ju också roligt att få besöka mitt gamla partidistrikt.
